Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 1

sin herre och gemål attlemna Norden ii fred, ty annars skulle den lätt kunna gifva dem båda två en duktig minnesbeta. Kaptenen blir röd som eavkolkontuppt då lyckligtvis -glacer serveras och afkyla hans vrede: Vid deserten bringar mrs Piper familjen Madiais på tapeten; stunden är illa vald —ingen erinrar sig eller bryr sig om Madiais; ämnet faller och det uppstår ett ögonblicks tystnad: Den uttröttade mrs Jones kastar en vädjande blick -på mrs Paddock och låter den sedan halka bort till de öfriga damernas onsigten. Mrs Paddock skjuter litet på sin stol. Mr Jones reser sig mycket lifigt och öppnar dörren! damerna sväfva ut derigenom. Paolo skulle gerna vilja följa dem; man gissar att detta icke är meningen, då han ej finner . att någon af dean: dra herrarna stiger upp, men deremot att Amphitryon högtidligt återtar sin plats. Sinnesstämningen blir nu mera obesvärad. Mr Jones, kapten Paddock och grefven namhgifva oförbehållsamt inför hvarandra betydande personer och vigtiga statshemligheter! Paolo är alldeles uttröttad och hans hufvud värker af att höra denna baby: loniska, förvirräde blandning af olika tungomål: Friskt mod, unga konstnär! Här fin: nes en Mecenas för dig. Grefven är vid ett beskyddande lyhne och Paolo Mancini ärpå väg att få nytta deraf: Den högvälborne herrn förklarar det vara en skam för Rom, ätten artist af ett så högt värde som signor Mancini skall stanna i skuggan. Snillet bör uppmuntras och hans unga vän skall icke komma att sakna beskyddare omgrefve Fortiguerra ännu har något inflytande och någonting att säga. Paolos namn skall blifva kändt på Högre ort derom skall grefven dråga försorg: Hans, Helighet är en högst opartisk domare