behåll förklara att miss Jones klädsel gjorde ett ingalunda behagligt intryck på italienaren. Bordet är serveradt. Detta högtidliga tillkännagifvande satte hela sällskapet på fötter. Mr Jones rynkar betydelsefullt pannan och ser på mrs Jones, hvilken i sin ordning kastar en tröstlös blick på Lavinia. Paolo beundrar den fina lätthet, det behag, hvarmed den unga damen endast med några leenden och nickningar arrangerar hvilka damer herrarne skola föra och den ordning hvari man skall gå. Dubbeldörrarne slås upp och ögat bländas af en mängd betje ning, ljus, blommor, kristaller och en massa silfver. Hvem satte först foten i detta förlofvade land? Säg oss det, himmelska sångmö! Hvem, om ej grefven. Ara den som äras bör.7 Den ädle representanten för ett afItaliens äldsta adliga hus känner ingenting af engelska seder, sätter sig öfver engelska seder och visar sin företrädesrätt genom att ledsaga mrs Jones med det värdiga och lätta behag, som konsten väl till någon del kan efterhärma, men som naturen skänker såsom en obestridlig förstfödslorätt blott åt den högättade. Den välborna mrs Paddock, stödd vid mr Jones arm, ler betydelsefullt åt det fel emot konvenansen; som romaren begår, då han låter mrs Jones företräda sina gäster. Så följa de mindre dignitärerna: välborne herr kaptenen med mrs Piper, chevaliern med Lavinia. De mera underordnade få taga vara på sig sjelfva. SERA Paolo begagnar sig af ett lämpligt tillfälle att oförmärkt sätta från sig hatten på en stol, och uppmuntrad genom ett vänligt tecken af miss Lavinias hand, tar han lugnt plats mellan mr Piper och.-unga Paddock — just der plats; som han sjelf skulle hafva valt, ehurv en visserligen ej syntes vara