Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 2

dem. De kommo i lagom tid för att höra Paolo yttra sin ledsnad öfver att han för närvarande vore allför upptagen för att, enligt sin önskan, kunna uppfylla grefvens vänliga begäran. Till öch med mr Jones -och hans vän kapten Paddock voro nog nedlåtande att förena sig med de öfriga herrarna. -Så stodo affärerna då damerna inträdde i salongen, och verkligt glad blef Lavinia, -hvars hjerta hade varit fullt af oroliga anin-gar rörande en viss omständighet, då hon fann att hennes värderade-vän var ettföremål för välförtjent uppmärksamhet. Ej heller kunde han med skäl anse sig förbisedd under den lifliga konversation som nu uppstod; han mottog at både tanten och Lavinia en så hjertlig välkomsthelsning han någonsin kunde önska sig. Hvad var det då som kom honom att rodna ochse så -besvärad ut? Rätta orsaken var, attmiss Lavinia bar jast den klädning, mot hvilken han så ifrigt protesterat första gången hon satt för honom. Och hvarföre skulle hon icke få bära den? Jag tycker mig höraläsaren med ett visst missnöje säga, att nu var hon på en middagsbjudning och ej hos en målare för att låta taga sitt porträtt — hvad hade Paolo att göra med hur hon var klädd? Läsaren har alldeles rätt, men vibönfalla att han täckes besinna, det en berättare icke -är mera ansvarig för alla nycker af sin dramatis persone än en fotograf för en trubbig näsa eller ett skelände öga hos något afsina originaler. Berättarens pligt är att anföra de intryck alla hans personer erfarit, för at! deras karakterer fullt klara, men inga unda kan han hvarken stå i ansvar för el ler alltid försvara deras tankar och infall Det är af ofvannämnda orsak vi utan för