Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 2

kejsarens i Brasilien, bord — det var, så vidt han kunde påminna sig, så långt tillbaka som år 1826 eller 1827 i Rio Janeiro. Fortiguerras äro på qvinliga linien beslägtade med huset Braganza, tillägger han med en högljudd Nhviskning till miss Jones. . Det var den bästa madeira han någonsin hade druc kit, men den gick ändå icke upp emot denna; nej, med denna kunde den ej jemföras. Denna berättelse ger kapten Paddock anledning att anföra en rätt egen tilldragelse: han erinrar sig en fest, gifven af hertigen af Aumale — var det hertigen af Aumale eller prinsen af Joinville? — han kunde icke rätt påminna sig hvilkendera, blott att den gafs i hamnen vid S:t Jean dUlloa. Kaptenen måste afvakta ett lämpligare tillfälle att sluta sin historia. Mr Jones afbryter honom tvärt, genom att ropa från den ena ändan af bordet till den andra, huruledes han varit nog lycklig att komma i besittning af tre pipor utaf detta dyrbara vin från hans kongl. höghet hertigens af — källare vid denna höga persons beklagliga frånfälle. Mr Jones fäste synnerlig vigt vid sitt vin, han erkänner denna lilla svaghet — på kostnaden ser han blott i andra rummet. En bit bröd, men ett godt glas vin, detär hans valspråk. De skola smaka hans Chåteau Margot — hans champagne — han är eljest icke partisk för den franska drufvan och, sanningen att säga, inte just för någonting franskt (hör! hör!) Allt uvad han önskar är gammalt godt portvin och sherry — se, det är dryck för en man. Han smickrar sig med att ega båda dessa viner, så goda som någon kan skryta af — sitt vin kan han svara för; hvad maten beträffar, bönfaller han om sina gästers öfverseende! Vi äro i Rom, som I veten, mitt herrskap! E: 1 den öfvertygelsen att romersk mat icke