—RR v LA VINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Hon tycktes vara så road åt sitt muntra uts att fresta Clelia och yttrade detta på ett så barnsligt vis, att den unga romarinnan ej ens kunde tänka på att känna sig förnärmad, utan nöjde sig med att säga: , Och sedån ni nu har satt mig på ar nu tänker jag SR er till min vänt, i iga svaret. var. NI är mycket god som kan hysa en sådan afsigt, sade den RAA försigt tiga Clelia; men vår samhällsställning är så olika. isi nå Hy ör det?4 afbröt markisinnan; nj år då i alla händelser måste ni stanna hos mig., Fe Jag skall göra det med ycker nöje väl g kan vara er till någon nytta; bete nå: säga Om ni vill gifva mig något arbete, on sysselsättning. tJag tycker öm tt sätt att uttrycka ie då ni skall komma och språka med mig jag önskar det, sade den förra. Nåd .n Det skulle väl vara ett angenämt oräe fördrift, svarade den romerska flickan; men om jag. skall äta ert bröd, så måste jag ock utföra något dugligare arbete än endast tala. Har ni inga spetsar att laga, intet linne ait sy, att stryka, eller något sådant.t Markisinnan tillsäde en af de närvarande att kalla in Pepita. Pepita, som dröjde ganska länge innan hon visade sig — Tregeln inom markisinnan, Delfuys y Arcos hus var nemligen att taga allting lätt oeh be4) Se A. B. nr 150—154, 155 157—159, 162. 163—166—168, NE age