oe Är det Cornelia?4 frågade Clelia, Den andra skakade på. hufvudet, Virginia?? Ja, Virginia — så snällt af er att kunna gissa det!? ropade markisinnan förtjust; Srör icke Mannelito; han biter er? : 4Jag är inte rädd för honom?, svarade Clelia. Manuelito är alls inte ond, -se!? och hon klappade och smekte hunden, hvilken, sedan hanstagit sin medicin, hade gått bort till den främmande och vänligt viftade på svansen. n Så besynnerligt! utropade den lilla föen; Manuelito brukar annars bita alla andra än mig. Ni måste ega en trollmakt. Detfinns Regrn på Havanna som hafva en sådan makt öfver. djur.? ; ; -Om jag eger den, så har jag åtminstone icke vetat det förrän nu, sade OClelia. Liksom uttröttad af sin ansträngning tillslöt den förnäma kreolskan sina Ögon, men hastigt, liksom hade hon erinrat sig någonting, öppnade hon dem åter: Hvarför Iemnade ni tillbaka min ring? frågade hon. Hvarföre? upprepade Clelia. Derför at ia må NngOt begrepp om dess värde? 4 en gr de flesta af våra kamåHandlere handla äfven med ädla stenar och å detta sätt har jag inhemtat någon känHedom om deras värde. ; cNåväl, hur högt värderar ni den då? eTill tre eller fyrahundra scudi.? Anser ni fyrahundra scudi för en stor summa? Ja, för en liten förmögenhetX, var svaret. Och ni kände er icke frestad att behålla ringen? Frestad... hvad menar ni? Den tillhörde ju ej mig, sade Clelia: Ni är en ovanlig flickat, sade markisinnan; jag tyckte om er från första ögonblicket, och jag gaf er ringen bara för att sätta er på prof, och då hon hade sagt. detta skrattade hon hjertligt. ; (Forts. följer.)