———————— LL LL rade 0 ar antal knähundar af allehanda storlek och färg, af hvilka största antalet ännu med ett exemplarisk lugn väntade på att i sin tur blifva tvagna. I morgon-neglige, som sträckte sig äfven till hennes hår, hvilket utslaget blott i hast blifvit struket bakom öronen, låg markisinnan Delfuego y Ercos i vårdslös ställning på en purpurröd sammetssoffa, hvarifrån hon med uppmärksamhet kunde åskåda badningen; hon var emellertid just nu isynnerhet upptagen af omsorgen för en vacker Bolognersehund, som höllframtassarna å soffkanten och drack ur en fin kinesisk ko p, som hon höll åt honom. å Clelia kom in i rummet, kastade markisinnan en blick på henne och den unga flickan helsade ödmjukt, men som hon ej erhöll något tecken att närma sig eller att hon var igenkänd, stod hon qvar: vid dörren, tilldess hon skulle blifva kallad och tänkte under tiden, hvilken vacker lg sition för en kam det skulle vara 1 den lilla, utsökt vackra graalen, hvilande med vårdslöst behag, med sina små händer och de fina fötterna instuckna i röda sammetstofflor, rikt broderade med guld och med de sköna draperierna af en vid kasimirsmorgonklädning:. ; Markisinnan tycktes icke hafva ögon för något annat än den favorithund hon hade framför sig: CDrick Manuelito — min lilla älskling; det skall göra dig godt; stackars Manuelito. du har feber; Manuelito skall blifva frisk, annars får han inte sitt bad?, och i stället för svar fnös och gnällde det lilla djuret och krafsade på sammetssoffan för att komma upp: Hvad heter ni?? frågade damen och vände sig hastigt till Clelia. Clelia, madame.? Det är ett vackert namn, som jag tycker om. Det ligger mycket i ett namn — mer än menniskor vilja medgifva. Gissa nu mitt. Det är detsamma som på en af edra romerska hjeltinnor,?