brodera och laga de finaste spetsar och arbeten — en god hjelp för henne då hon saknade arbete med kamer. Vägen var lång och solen brände hett; hon satte sig derför ned vid sidan af vägen, för att hvila. Ett fruntimmer till häst åtföljdt af en betjent kom i fullt galopp och af den röda jacka hon bar igenkände Clelia henne såsom en utländsk markisinna, hvilken för: denna besynnerliga... drägt hadefått tillnamnet: Cardinalessa.. Hon kallades äfven, med anledning deraf att man beständigt såg henne åkande och ridande, Pentesilea. Clelia betraktade henne således med en icke ringa grad af nyfikenket. Damen höll in sin häst tt red långsamt fram till Clelia, der hon satt. Ar ni sjuk? 4 frågade hon. ENE pe Jag tackar Rn a elia, 1 det hon steg u jag hvilar mig blott. Ae vi Sitt ned igen, sade den främmande; är ni olycklig? Icke det minsta, madame, jag tackar för ert deltagandeX, svarade leende OClelia, som hade förblifvit stående. Hörde ni ej, att jag bad er sitta ned? ropade damen med ett hastigt utbrott af häftighet. Clelia lydde. Lefver ni af ert arbete? fortfor den förre, åter hastigt lika lugn. Clelia svarade att så förhöll sig. Hvad för arbete? SAtt skära kam6er; men i brist derpå lagar jag spetsar och broderar på musslin. Har ni mycket arbete just nu? Nej, inte särdelest, sade Clelia med någon tvekan. ti Nåväl, kom då till: Villa Torralbaimorgön, klockan tolf, så skall ni få fullt upp med sysselsättning. Fråga efter markisin nan Delfuega y Arcos — glöm inte, bort namnet. ; Med dessa ord svängde markisinnan om sin häst och satte afiett litet stycke väg i fullt galopp, då hon hästigt åter hejdadeTfarten. — Clelia var full at beundran öfver den