att nu vara tillbaka och i stånd att återta ga sina besök hos honom. Skulle följande ag passa för honom? Hon längtade mycket efter att ånyo se honom måla på hennes porträtt. Paolo simmade i ett haf af sällhet. Följande dag satt miss Jones för sitt porträtt, och äfven den derpå följande, under flera tinimar. Paolo vär inspirerad, porträttet lofvade att blifva förträffligt... Den unga damen redogjorde noga för det intryck som den herrliga natur ch de konstens mästerstycken hon skådat hade gjort på henne och Paolo undrade icke längre på, att med en sådan blick och ett sådant sinne som hennes att uppfatta det sköna i alla dess former, hon icke hade funnit tiden lång vid Frescati. Under loppet af deras samtal kom Lavinia äfven att nämna grefven och chevaliern, denne sednare med en förtjusande likgiltighet, som gick Paolo rätt till hjertat. Aldrig hade hon varit mera meddelsam, mera förtrolig. Mrs Jones sätt, alltid vänligt och hjertligt emot den unga målaren, hade nu : fått en skymt af moderlig ömhet. Det tycktes som om den korta skilsmessån hade gifvit vänskapen dem emellan en. ny och mera förtrolig karakter.. Det kunde knappt slå felt att icke de vackraste ad Re dragen i Paolos karakter skulle räda i dagen vid eft sådant likstämmiot och lifvande inflytande. Fdikstämmigt Då mrs Jones sade honom. farväl efter andra dagens ina yttrade hon att de hoppades få se Paolo till middagen nästa lördag. Han skulle visserligen erhålla en mera ceremoniös bjudning, men hon ville på förhand bedja honom icke afslå. Paolos första ingifvelse var utan tvifvel att afböja King men, då miss Jones tillade att det blott var en diner sans fagon endast några få vänner, och att hon ej ville veta af någon undanflykt, hvad kunde väl Paolo göra annat än böja sitt hufvud till tecken af lydnad? Hade hön befallt honom att ensam löpa till störtms mot S:t Angelofästet, så skulle han. hafva förökt det!