särdeles om hvarken mr eller mrs Pipers sällskap, åtminstone visste hon att Lavinia och mrs Piper voro af olika tankari många fall. Paolos bedröfvelse öfver miss Jones förlängda bortovaro lindrades betydligt ger nom vissheten att hvarken någon grefve eller chevalier var med uti sällskapet. Det är lyckligt här i verlden att balsamplantan växer nära intill nässlan. Utan att sjelf ana det hade mrs Jones tagit all bitterhet ur, hans tankar i detta afseende. Deri låg en tröst, men den hindrade honom ej att gräma sig öfver sin egen tolkning af den unga damens bref. Det fägnade honom att finna, det den omintetgjorda sittningen icke hade: förorsakat henne mycken ledsnad. Hon förstod att fogasig efter omständigheterna. Längtade hon att återvända? Hvarföre skulle hon göra det? Kanske för håns skull? Verkligen en löjlig förmodan! Hvad brydde hon. sig om honom? Lontano daglioechi, lontano dal cuoni. — Borta från ögat, borta från minnet: ordspråk äro mensklighetens visdom i kondenserad form. Efter detta samtal med sig sjelf återtog Paolo ihärdigt sina pilgrimsfärder till Porta 5. Giovanni, åtföljd af Salvator, som troget för honom sjöng tröst i alla tonarter och ur alla upptänkliga operor. Han började åter att räkna dagarna; o huru många! en, två, tre, fyra, fem, sex — slutligen, på den sjunde var hon åter der, skön som en PA full af helsa, af lif, af hänförelse öfver Belvedere, Tusculum, Villa Ruffinella, Grotta Ferrata, Dominichinos frescomålningar och allt annat skönt som hon skådat. Nej, der syntes verkligen intet tecken att tiden gått långsamt för henne; men Paolo hade ej hjerta att klandra henne för någonting, så hjertligt räckte hon honom handen, med en så vänlig uppriktighet sade hon honom hur mycket hon håde saknat honom, då hon besåg frescomålningarna i Grotta Ferrata; och, med en--ton som häfde hvarje tvifvelpå uppriktigheten-af hvad. hon yttrade, tillade hon att hon var så glad