skall blott lända till ditt bästa, om den också inte är särdeles angenäm; ty hur är det det står i libretton? — Da quel di che lei perduta, Disperato in bando andai, e. Så mycket större sällhet skall du erfara då hon återkommer. , Det är alldeles som då man måste lemna sin bädd en vinternatt; man njuter så mycket mer af dess trefnad efteråt. Under tiden kan, du tänka på henne och tala om henne med mig. Det blir en stor tröst för dig.? De följande dagarna voro ingalunda angenäma för Paolo. Alla hans ljusa förhoppningar rörande miss Jones voro försvunna och hvart enda af hans tvifvel och mörka aningar återvände. Oaktadt allt hvad han sade sig sjelf, eller allt hvad Salvator kunde säga för att lugna honom, förföljdes han af föreställningen att den vederstyggliga chevaliern var med i mrs Pipers sällskap. Vi resa allesammans i morgon var ett vidtomfattande uttryck. Det hade varit bra mycket enklare och naturligare att säga: Pipers, tant, onkei och jag, om inga andra skulle vara med. Han ville våga tio mot ett, att grefven och chevaliern också slutit sig till sällskapet. Då den fjäskiga mrs Piper anordnat hela färden och upptäckt att de voro italienare, hade hon utan tvifvel anmodat dem om bistånd och råd med mera dylikt kram. Dessutom skulle säkert mr Jones, som inbillade sig vara mycket skicklig i anordningar, bedja il padre nobile och hans småväxta följeslagare lyckliggöra sällskapet med sin närvaro och sin lokalkännedom. Ack ja! Paolo kunde tydligt inse huru allt hade tillgått. Det fanns naturligtvis rum för dem i-en af vagnarna, ty två vagnar hade säkert varit behöfliga. Familjen Jones, Pipers och en betjent voro sex personer; en vagn kunde omöjligt rymma dem alla och deras saker derjemte — något sådant kunde ej komma i fråga; de måste säkerligen hafva ännu en andra vagn, fördömdt lämplig just för de tvenne herrarna.