Aftonbladet – 22 juli 1861, sida 1

STOCKHOLM den 22 Juli. Lord John Russells förut på telegrafisk väg omnämda svar å sir H. Verneys interpellation i underhuset rörande dansk-tyska trågan var af följande lydelse: : Till svar på den fråga, som den ärade ledamoten gjort, inskränker jag mig till att anföra hvad jag anser vara den ifrågavarande sakens ståndpunkt för närvarande. Jag har sjelf varit mycket orolig i afseende på frågån om en förbundsexekution. Som huset vet fattade tyska förbundet åtskilliga beslut, som gingo ut på att derest konungen af Danmark ej ginge in på vissa förslag inom en utsatt tid, så skulle förbundsexekution ske. Jag har af denna anledning varit orolig, ty saken är af så grannlaga art ocn passionerna voro så upphetsade, ctt freden skulle bli hotad i de landskap som det gällde och att det eventuelt kunde uppstå oroligheter i det inre af landet. Det gläder mig emellertid att höra, att konungen af Danmark sannolikt skall framkomma med förslag, antingen till tyska förbundet eller till Österrike och Preussen, genom hvilka man kan hoppas att förbundsexekutionen skall för detta år blifva uppskjuten och underhandlingar inledda. Jag är ej i stånd att säga huru beskaffade dessa förslag äro, som konungen ämnar göra, men enär tyska förbundet har förklaat att konungen bör efterkomma vissa fordringar, så anser jag det vara alldeles riktigt och rättvist att H. M. å sin sida antingen ger tillkänna sin afsigt att uppfylla dessa anspråk, eller ock anger skälen hvar för de ej med rätta kunna framställas till honom såsom vilkor, dem han bör uppfylla. Jag antager att dessa underhandlingar kunna leda till en lösning af hela frågan. Det var först en vidlyftig skriftvexling mellan Europas makter rörande denna fråga. Allt hvad jag för ögonblicket kan hoppas är att åtminstone någon tid skall bli lemnad för underhandlingar och att för bundsexekutionen ej skull oförtöfvadt ega rum. Saken är onekligen sådan, att alla Europas stater äro intresserade i den: I afseende på hr Dunlops interpellation Churuvida tillämpningen af Englands guranti för Danmarks integritet är beroende deraf att förändringen i arfföljdslagen kom mer att ega rum på lagligt och konstitutionelt sätt) vill jag ej åtaga mig att i anledning af en hypotes uttala huru man skulle kunna tolka 1552 års traktat, i hvars afslutande jag ej har haft någon del och hvars ordalydelse jag ej för ögonblicket erinrar mig. Men hvad traktatens allmänna ända mål beträffar, så får jag säga att det är långt skildt från hvad min ärade vän antager. Jag tror att man gick ut derifrån, att derest vid den nuvarande danska konungens död det kunde yppas från åtskilliga håll anspråk på den danska monarkien, så skulle Ryssland ånyo kunna framkomma med sina anspråk i bredd med de öfrigas, men att då skulle det sannolikt få den säm ta ställningen bland de stridande parterna. Derföre ansågo andra europeiska makter önskligt — och Ryssland samtyckte till denna uppgörelse — att arfsföljden inom danska monarkien blefve bestämd, för att alla äregirighetens anspråk skulle finna en gräns och Danmarks rike förblifva ett helt. Ingen kan säga hvad verkan traktaten kan komma att hafva vid den tiden då konungen af Danmark dör. Den är bindande för de makter, som undertecknat den, nemligen på detta sätt: Om vid konungens af Danmark död kejsaren af Ryssland skalle öra anspråk på att lägga Holstein till sina besittningar, så skulle alla de andra mak terna ha rätt att påstå, att Ryssland har undertecknat en traktat, i hvilken det uppifvit sin rätt att framställa något sådant anspråk. Något ytterligare svar kan ej gifvas. Det är en traktat som icke är annullerad. Den är i gällande kraft, och Storbritannien är dermed kontraherandepart.