skål för syskonrikena Sverge och Norge hvilken upptogs-af församlingen med kratz, tiga hurrarop, som ej tycktes vilja upphöra, Grefve Axel de la. Gardie från Skåne tac; kade, i valda ordalag, för skålen och slutade med att: utbringa ett lefve för:sDanmark och Horsens. — Af öfriga skålar, som utbragtes, vill. jäg nämna: För det unga Danmark, hvars åligganden det är att värna det gamla Danmark; för presidenten; för åttonde landtbruksmötet; för komiten; för vice presidenten; för Horsens invånare; för Island; för prisdomarne; för hushållningssällskaperna; för utställarne. Många flera tal höllos och munterheten hade nåtten ansenlig höjd, när presidenten förklarade fester vara slutad. Måltiden hade då räckt nära tre timmar. Man bröt upp från borden, men icke för alt gå hem. Annu en gång vinkade nöjet den glada -landtmannaskaran till. sig, På den sköna Carolinelundens dansbana skulle glädjens pokal ytterligare iskänkas och tömmas. — Nu var vädret lugnt och himlen klar, nu kunde damerna visa sig i sina balkostymer. Sjelfva dansbanan kunde nu också visa sig i-sin högsta glans: De i venetiansk stil uppförda portarna voro, så att säga, genomväfda af gaslågor, som liknade diamanter. Rundtomkring banan uppsköto höga, orönsmyckade kandelabrar, som voro. förenade med hvarandra medelst girlander:at blommor och gröna blad. För att slippa att vidare beskrifva den vackra lokalen, behöfver jag blott nämna att den var dekorerad af ingeniör J. Clausen, hvars konstkännesdom och smak man beundrat, icke allenast i Danmark, utan äfven i Sverge. Afven denna afton skydde: man ej att högt uttala sina känslor. Så utbraägtes af en ta-. lare, artisten Schytte, en toast för krigsministern hvilken, med stark rörelse, tackade för den honom visade uppmärksamheten: Presidenten tolkade deltagarnes i mötet vördnad för det täcka könet, som i hög fran bidragit till den trefnad, som rådt från mötets första dag, och slutade med ett lefve för damerna. -— Dansån fortgick till klockan 2 på natten, då balen afblåstes, Nu — — ack, hvilka afskedstaganden! hvilka hand tryckningar! Jag vill icke tänka derpå; kanske jeg aldrig råkar någon enda af dem jag säg här. Jag slutar mina anteckningar med en önskan, att alla landtbruksmöten måtte blifva ika trefliga som det 8:de danska allmänna andtbruksmötet i Horsens.