Aftonbladet – 20 juli 1861, sida 2

skrattade chevahern, som de tvåhundrafasen scudi, som du i förmiddags var redobogen att nedlagga i det nya jernvägsföretadet. Ett präktigt förslag, eller hur?4 sade grefven, i det han lade pekfingret under venstra ögat och förvred sitt ansigte till den värsta spetsbofsfysionomi. 3 Nå, nå; börjar du nu åter grimasera? sade chevaliern, Svar god och tag dig i akt. Ja, ja, du har rätt; låt oss aldrig glömma vår personliga värdighet. Hvad var det jag talade om? ahl!-om de tvåhundratusen seudi. Ordspråket säger: ?slå till bra, om du vill slå rätt.? Det fordras några djerfva drag af detta slag för att åstadkomma någonting efter mitt begrepp verkligt storartadt. Jag har antagit Michael Angelos manår.? Jag skulle önska, att du hade kunnat se dig sjelf, i det ögonblicket: du var sannerligen ypperlig? du såg så vigtig ut, som om du hade haft hela stämman på fickan. Jag var knappast säker sjelf att den inte anns der. Detta är hemligheten af min öfverlägsenhet. Man skall sjelf vara innerligt ölvertygad, om man vill öfvertyga andra. Si vis me flere, dolendum est primum ipsi tibi. som min älskl ugsförfattare så skönt uttrycker sig. Går du redan din väg?4 j Jag måste, sade chevaliern och såg sig! om etter sin hatt; Sklockan är öfver nio; man har fnårt slutet Yepelitionen af bal en på Apolloteatern, och Amina sku ifva ögonet ur mig om jag då lite vore der, för alt följa henhe derifrån, 55 Aha! den Nilla figurahtskad sade prefi ven med en grimas, Hvårs högvälbörna lättI ärdighet inga ord kunna ättrycka! Nu är du åter fromme med dina grima-!