måste förblifva obesvarade, ty just i bsonblicke kom mr Jones med rek erg ska och ceremonierna togo sin början. Bitt löfte likmäligt presenterade chevaliern romaren för engelsmannen och engelsmannen för romaren. Hans ädle vän grefve Mendez Fortiguerra -— hans högtärade vän mr Jones. De tvenne stormakterna, guldet och stamträdet, bugade sig, skakade hand med hvarandra, och förklarade derpå sin ömsesidiga glädje öfver bekantskapen. Guldets glädje var grumlad genom ledsnaden öfver alt ha låtit stamträdet vänta. Stamträdet, : som kände att noblesse oblige, försäkrade med en bugning för damerna, att tiden flög alltför fort.i sådant sällskap, för att man skulle kunna märka dess längd: Hvem som anklagade mr Jones för att hafva någonting vresigt och frånstötande i sitt sätt, skulle uppenbarligen bära falskt. vittnesbörd. Se blott på honom nu, och säg om en man kan visa en ljusare: panna, ett. mildare leende, ett förbindligare vä sende.: Hör blott hur len hans röst är, då han uttrycker sin förhoppning att grefven må h i i Ia Ö i ha slagit upp sina bopålar för hela vintern i Rom och att han ofta må hedra honom och mrs Jones med sitt besök. En skugga af sorgsenhet lägger sig öfver grefvens höga panna, då han mumlar några ord Om OM nyligen liden smärtsam förlust en amiljesorg — med en dyster blick på sin sorgdrägt, som för närvarande hindrar honom bäde att besöka sällskaper och att sc folk hemma hos sig. Mr Jones -mungipor dragas ned af hans djupa deltvgande, och det solsken, som lyst öfver, hans ansigte, öfvergår nu till en stilla bedröfvelse. 2 Fe g 4Ja, sådant är lifvet! suckar han. SKanske är det genom. .en.helt naturlig ideförbinr delse. som talet om sorger leder:engelsmans nens tankar på lämpligheten af någon liten tröst, och grefven samt chevaliern inbjudas alt I ett närgränsände rum. intaga förfriskningar,