Aftonbladet – 19 juli 1861, sida 2

erinra mig att min sinnesförfattning; var på något vis sig olik, Kärleken kom icke bit för bit, så vidt jag vet — jag tror bestämdt att den kom på en gång. Samura ögonblick jag kände något deraf, var det äfven en afgjord sak. tMen medan det pågick att du blef förälskad — om det än hade gått aldrig så fort, så är det dock mot naturens ordning att du ej skulle kännt en aning, et förebud om att det var en häftig passion. Blef du ej först betagen af hennes skönhet? Nej, inte särdeles, ej mera än hvad jag skulle ha blifvit det af hvarje täckt ansigte som jag hade sett på gatan. Det är dock sannt att jag var sjuk den tiden: jag såg henne första gången i hospitalet... Du vet att jag låg der två månader i en svår Teber som jag hade ådragit mig genom att ssofva på den våta marken vid Porta San Panerazio: en lång tid tyckes det mig nu vara sedan 1849. Hon var en bland de frivilliga sjuksköterskor som vårdade de licande på detta hospital, och hon kom ofta och sade mig några uppmuntrande och tröstande ord och gaf mig att dricka, hvilket allt gjorde mig mycket tacksam och mycket tycklig. cHade du ej emellanåt anfall af oro, nedslagenhet, sömnlöshet och afsky för din föda? : Ja, så länge febern räckte hade jag visserligen dylika symptomer, men så snart jag blef den qvitt sof jag ganska godt, åt med god smak och fann mig på allt sätt rätt väl. Blef du ej otålig om hon. dröjde öfver den vanliga tiden? Hon kom aldrig för sent; jag hade således ingen anledning till otålighet — ej heller skulle jag haft styrka dertill:; ett tre veckors gammalt lindebarn kan ej vara svagare och hjelplösare än jag var det. Högst besynnerligt, sade Paolo, tankfull, Soch du var aldrig — Vänta litet! afbröt Salvator, nu erinrar jag mig ett symtom som passar åt dig. Ett par veckor innan jag, blef frisk ditför des