Aftonbladet – 19 juli 1861, sida 2

sv RR Renan Ean sida, höll deremot på att med hänförelse beskrifva för miss Jones en ny sång af Patito, den ryktbara kompositören af ballader. och yttrade med ifver sin förvåning öfver att en ung dam med en sådan musikalisk talang som -miss Lavinia kunde va Så långt efter den eleganta verlden att hon-ej hade hört La Lagriema.di un Angel OKt den hade väckt en verklig förti on 1 alla amatörer. ? Jusning bland . Paolo, som ej kände någonti Ludvig och å heller at -den öden är mansen, deltog i intetdera al d ger tal. med undantag af korta svar å nå ed frågor som då och uta ol At NOtsar miss Lavinia, synbarliacn älsiot att få honom in i samtalet. Oberäiknadt att han af naturen var föga meddelsam i fremlingars närvaro, så kände han sig fiendtligt stämd stodo i väger 10 ACE VR D det rd lilla cho ägen ör honom; men det var den chevaliern, som uvptogmiss LTavinia och således mera uppenbart tog bort tidem för Paolo — en tid. som han sjelf började tänka, skulle kunna bättre användas, än med att lyssna till tomt prat: Han var icke der för sitt eoet nöje, han Var der för att granska miss Jones målning, för att gifva henne råd — med -ett ord: han måtte kalla det vid hvad namn han ville, så var saken dock klar för honom sjelf; han vår der för att gifva henne en lektion. Det var icke heller rättvist att lägga hela felet på gästerna; miss Lavinia var sjelf. felaktig. Hvad i all verlden kunde hålla henne qvar här? Hade hon aldrig öfvergifvit sällska. en i salongen, för att gå till sin målning? Till sin ledsnad. måste han erkänna, att hon visade bra liten eftertanke, då hon sål da kunde uppehålla honom. Semnda (Forts.