LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR AXTONIO. 5) Ett ord är nog för den vise,? svarade Salvator; klokhet och varsamhet äro mitt valspråk. sOch sedan vi nu hafva fått detta på redig fot, sade Paolo, så säg mig hur Clelia befinner sig. Jag har icke sett henne på så länge.? tJag tackar dig; hvad helsa och godt lynne beträffar, så mår hon ganska väl. Har hon arbete nu för tiden?4 frågade Paolo. Ja, nätt och jemt för att hålla kropp och själ tillsammans, var svaret, kameer äro ej synnerligen begärliga nu.4 4Säledes inga utsigter att snart bringa er långa förlofning till ett lyckligt slut? frågade Paolo. ,Icke mera nu än då vi svuro hvarandra trohet, — det blir fyra år nästa jul sedan dess. — Fattigdomen begagnar alltjemt sitt veto, men vi äro dock lyckliga. Vi lefva af hopp och kärlek. Efter vi tala härom,4 fortfor Paolo med en skymt af förlägenhet i sitt sätt, så önskar jag att du ville gitva mig en beskrifning på dina känslor och intryck vid den tid, då du först fattade kärlek till Clelia. Halloh! Telemachus, min rara gogse. skrek den lilla målaren med en ifrig blick på sin vän; är du på väg att ingå i det stora brödraskapet? Ju förr dess bättre. kall jag säga dig.? . 4Nej, intet sådant, det kan jag försäkra digZ, svarade Paolo lätt rodnande, då det ske, skall jag redligt säga dig det.? 4Gedt; låt mig då tänka efter, hur det var när jag blef kär, sade Salvator med en djupsinnig min; Jag kan vid min heder ej 4) Se A. B. nir 150—154, 155, 157—159, 162; 163 och 164, :