Aftonbladet – 18 juli 1861, sida 1

en eländig summa af fyra scudi, tre paoli och två bajocchi framför äran att få sina drag öfvertlyttade till den sednaste efterverld af Salvator Rosa den andres pensel.? ?Högst kortsynt af honom?, instämde Paolo; ?men som din husvärd öfverenskom om en viss summa pengar, så är det icke mer än billigt att han skulle hafva frihet att välja.? ?Medgifves?, sade Salvator; hvad helst mitt skäl kunde vara attföredraga betalning in natura framför att betala kontant, så medger jag fullkomligt hans rättighet till det sednare sättet. Det är blott hans ostrogatiska sätt att gå till väga, som jag klandrar. Jag vill göra dig till domare mellan oss. Den lilla mannen steg upp, gick framåt rummet med de afmätta steg som äro antagna för scenen, tycktes lyssna, såg först åt höger, sedan åt venster, såsom tenorer läga göra då de äro på väg att gifva puliken förtroende af någon stor hemlighet, steg derpå ånyo framåt, grep Paolo om handleden och utstötte ända invid hans öra med förfärande kraft ett CAscolta!x Denna morgon, vid niotiden, gick jag för att som vanligt skaffa mig något att stärka min uttröttade lekamen med — ett litet bröd och ett dussin rostade kastanier — låt mig tillägga: en billig, smaklig och närande frukost — en som jag på det högsta rekommenderar. Mitt uppköp hade ej fordra mänga minuter. I mitt hjortas oskuld, senz alcun sospetto — beger jag mig tillbaka tillj mitt vindsrum, då ha! —qual si moströ spcttacolo — alt atterrito sguardo — allt hvad jag egde låg kringströdt utanför dörren, min: guitarr, mina paletter, mina dyrbara MälGs skripter rullade i stoftet. Förgälves satte! jag nyckeln i dörren, låset hade hlifvit ändradt. Var detta ett Opassande sätt eller huru, det frågar jag dig?