Aftonbladet – 18 juli 1861, sida 1

alldeles nytt för honom. Mer än en gång hade han sett några af sina bästa vänner i fara och kännt en häftig oro för dem, men aldrig hade hela hans varelse så blilvit skakad ända i dess innersta gruud; aldrig hade han blifvit gripen af en sådan fasa, som den aftonen i Coliseum. Det fanns dock ett ganska naturligt sätt att förklara äfven detta, nemligen genom det obestämda af sjelfya farans beskaffenhet och det förhållandet att den person, hvilken utsatte sig derför, var ett fruntimmer. Skulle detsåledes ej kunna ha varit medvetandet af hans ansvar, då tanten hade anförtrott Lavinia i hans vård, som hade beröfvat honom all besinning? Må man till exempel föreställa sig fasan af hans belägenhet om någon olycka hade inträftat och han hade måst underrätta mrs Jones om hennes unga frändes död — hvad skulle mr Jones — — — Just här afbrötos Paolos tankar afen välbekant tenorröst, som med styrka framstötte I de högsta tonerna af den krigiska arion i Norma: Guerra, guerra c. Paolo klappade bänderna och sade helt högt: ?Här kommer just den man som jag bäst behöfver. Om Salvator Rosa, som varit förälskad i es var någonting förunderligt, oförklarligt i år, icke förstår sig på kärleken, så mätte väl ingen förstå den?, och han skyndade genast att öppna dörren — ett lyckligt inT.1, såsom ban snart fann, ty den nykomne var så belastad med diverseeftekter, att han aldrig skulle kunnat öppna åt sig sjelf. Salvator hade en guitarr hängande i band; om halsen, några klädesplat iver axlarna, n stor packa på hvardera en, en rund; hatt ofvanpå sin sa mmetsnu ett par paletter i venstra handen, ett parti pen-lar och pennor i den högra och en stortyskpipa i munnen. Så utstyrd, som en klädmänglare, sprang