tr 314 on styggelse, hvilken är rörutsagd skola stå på det helga rummet. dock icke att likna vid påtvedömet. Påfvedömet är nemligen efter Luthers åsigt de: rätta slu gementet eller det rätte -ntikristiska tyranniet. Men hvad skola hedningar vänta för to erans der, hvarest den utsigt, som lemnas kristna, tyckes vid noggrannt skärskådande ara så löga löllesrik? EmMigt i i den ya religionsstadgan skola främmande kristna rosbekännare, som vilja förena sig i för samling, derom göra ansökning hos konunven och dervid uppgifva sin trosbekännelse och församlingsordningt. Finner konungen. :efter vederbörandes hörandet, skäl att ansökningen bifalla, så får trossamfundet konstitueras, med vilkor likväl, att offentliga srkobruk och andaktsöfningar endast inom dylik församlings kyrka, bönehus eller kyrkovärd förrättas. Med vederbörandet, som skola höras. menas förmodligen konsistorierna, och då bör man kunna lita: på att bifallet åtminstone cke blir förhastodt. Man besinne sedan. hvilka hinder kunna läggas i vägen, i fall vederbörande vilja fordra alla de blifvande samfundsmedle ..marnes underskrift, eller för tillfället inskränka tillåtelsen endast till dem. som undertecknat ansökningen, eller finna dem för fåtaliga för att såsom församling erfordra så mångfaldig kontroll och tillskynra myndigheterna så mycket besvär, och i fall samma vederbörande finna för godt att fordra en fullständigt utvecklad och Törslarad trosbekännelse och samlinusordning. Förordningens ordalydelse tyckes öfverlemna åt konungens och vederbörandes godtycke att af hvarje sig bildande trossamlund till och med fordra nya symbolisk böcker, hvilka väl icke så lätt, och trolig icke alls, skola kunna nöjaktigt åstadkommas. Så vida det uttrycket: främmande trosbekännareX, mindre bör beteckna att såda trosbekännare hatva utländsk religion, än att de hafva en annan religion än vi, så kan ju fråga bli icke blott om medlemmar af någon redan känd och någonstädes erkänd kyrka eller sekt, hvars bekännelseskrifter och församlingsordning allenast behöfde åberopas och kunde förutsättas vara våra kyrkliga auk ioriteter bekanta, utan äfven om sådana trosbekännare, som väl vilja anses för kristna eller säga sig bekänna Kristum, men hvilke för öfrigt icke vilja i allo binda sig vid når gon särskild förut känd kyrkas eller sckts bekännelse, utan hafva för afsigt att bilda ett splitter nytt kristet samfund. I den inskränkande bestämningen rörande kyrkobrukens och andaktsöfningarnes förrät:ände ligger både en missaktning och en misstänksamhet eller skuggrädsla, som på samma gång måste reta det främmande tr samfundet och ingifva egna trosbekännare nisstro till en lära, som på så höfver skyddas. Det gamla ordsprå örbjuden frukt bör icke förakias, och ny fikenheten, lusten att utforska det, som just senom det högtidliga hemlighållande t för et visst behag, bar mycken makt öfver sv age sinnen. Redan bildade församlingar af främmande rosbekännare skola hafva samma rätt, som !e på ofvannämnda sätt bildade trossamfun1en. Men fråga blir, om icke sådana för sumlingars ställning blitvit genom den nys tndgan vida sämre och kinkig gare än förut. tven de blifva utan tvifvel förbundna at örse sig med föreståndare, på sält 2—4 j angifver, En sådan föreståndares befatt: ning vill i sanning blifva ganska både omängsrik och kinkig. Honom ålägges först i allmänhet att hafva vård om församlingens .ngelägenheter, och sedan specielt att föra ch årligen: aflemna förteckning öfver för;mlingens med.emmar samt öfver ingångna iktenska, v, födde och döde, ait, på sätt för venska kyrkans presterska ap är sladgadt, utärda betyg, och att till offentliga myndigacter lemna upplysningar om församlingens nedlemmart. Men utom allt detta är han ytterligare skyldig att noggrannt föra de aneckningar, tsom af h konung sen föreskrifvast, ch att desamma förete, så ofta åtskilliga ,uktoriteter sådant fordra, samt att ställa se till efterrättelse de föreskrifter, som af sederbörande honom meddelast. Med ateende på omfånget och beskaftenheten al :!e bestyr en föreståndare sålunda kan få, ;estämmes ingen gräns och lemnas ingen .eranti. Men underlåter föreståndaren att akttaga hvad honom enligt. denna författving-åligger, så kan han straffas med ända ill 300 rdr böter eller ett örs fängelse. Men wvem skall beifra eller bedöma underlåteneten? Skall ett osoldiet, formfel, celler en urivillig glömska eller ofallständighet, eller en i Svederbörandest iyeke uppfattning af de särskilda löreskritterna, eller omöjisheten att i något särskildt fall lemna n aktiga upplysningar om någon särskild församlingsmedlem, v vara nog för att fäll Skall detta fällande eller böternas och fönoelsestraffets belopp bero af godtycke blo? vilken instans iår föreståndaren påräkna sydd, i fall han anser sig orättvist behandd, och hos hvilken bör han i sådant f il naäföra klagomål? Det främmande tr fundet tyckes Ju i denna stadga få li eg liendtliga kontrolanter som det finuns svenka myndigheter, ja svenska medborgare. Forts.) ? Festen för markisen ar Terre-Arsa. Såsom ett tillägg till vår berättelse om lenna fest meddela vinu i öfversät ning det föredrag, hvarmed medicinalrådet Berg töreslog skålen för Cavcurs minne: De känslor af Lenndran och deltagande, med hvilka vi från hjeriats djup nyligen hel at kol nungariker I dess h : se Garb: öp önade e blixtens