Aftonbladet – 17 juli 1861, sida 2

rat något af den lilla .romantik, hyarunder den väcktes, kallar dui din hänförelse: kärlek till. konsten... Några granna fraser öfver poesi och natur antager du som ett ofelbart bevis på känsla och ren smak. Modern dilettantism inbillar: du.dig vara en ren och allvarlig kallelse. Detta är, som att misstaga en lampa för solen, bäste vän; deri ligger din förvillelse. De menniskor äro eländiga .vänner af-det sanna, det enkla, det sköna, skall:jag säga dig, hvilkas hjertan hänga fast vid verlden och dess flärd. Vill di framlocka verkliga, äkta gnistor af eld från hennes ögon, hennes själ? Nåväl! börja då på att tala med henne om nyheter inom modets. .verld, såsom jag. gjorde, om giftermål inom den högre: societeten; om en dejeuner dansant hos den eller den markisinnan eller en soir6 hos den eller den hertiginnan. Se der hafva vi nuväntligen felet!4 utrohade Paolo ifrigt. Troligtvis fäster miss Jones vida mera vigt än både du och jag vid bördens-oech samhällsställningens oförtjenta företräden — hon har blifvituppfostrad i denna tro, och på hvad som blott och bart är en oskyldig böjelse grundar du nu hela din anklagelse och dom. tJag ber dig vara öfvertygad att denna oskyldiga böjelse, som du kallar den, kan gifva anledning till olägenheter af ganska allvarsam beskaffenhet. Rangsjuka är i sanning-en af de farligaste själslyten. Gift dig med en hertiginna eller med: en qvinpa af arbetsklässen, någon som antingen slär för högt eller för lågt att kunna angripas ui smittan, det är mitt råd. SMortimer, sade målaren, halft förargad, halft. böjd. för att skratta; jag vill ej gifta mig med någon; jag är icke förälskad i nåson — se så, är du nu nöjd?