Aftonbladet – 16 juli 1861, sida 3

ket enfant terrible som någonsin, i-hvad som rör min målning. Det är utom all tvifvel, att han icke skämmer bort mig der vidlag; förblommerade uttryck äro icke lans sak. Hvad han anser vara dåligt, det kal lar han också dåligt oeh dervid blir det. Emellertid har han varit mig en god hjelp med dessa pifferari; hade ej han varit, så skulle jag aldrig hafva kunnat hålla dem styr — synnerligen icke den vilde, förfjusande pojken som var så orolig som qvicksilfver. Som det nu är; har jag lyckats teckna min grupp; den är temligen god, säger han. Jag ville icke hafva någon hjelp. Har han sin egen vilja, så har jag också min. I går medförde han sin engelske vän, mr Mortimer Thornton, en högst gentlemanlik person, men kall och torr. Han påminner mig om guvernörens staty i Don Juan. Jag tycker inte om honom; men onkel gör det. Sedan mr Thornton åter hade gått, kom han till. min atelier — onkel; menar jag — och var mycket höflig emot Dominichino. Deraf slutar jag att mr Thornton hade yttrat några loford öfver den unge målaren. Onkel sade till signor Paolo, att han måste måla mitt porträtt. Signor Paolo rodnade :som vanligt och förklarade sin beredvillighet, men sade att belysningen här ej vore rätt god och att han då måste besvära mig med att komma till hans atelier. Onkel frågade om jag skulle hafva något deremot. Naturligtvishade jag icke det; således är det nu afgjordt, att i öfvermorgon skall jag sitta första gången för mitt porträtt. Signor Paolo är viss på, att det skall lyckas förträffligt, efter hvad han sade då onkel hade lemnat ateliern. Jag känner mig helt stolt :och litet nervös derjemte öfver hvad som skall ske. Jag dröjer med att afsända detta, till dess jag får berätta dig om min första sittning. Det blef en. formlig fiasco; det blef ingen sittning af alls, och detta till följd af — af hvad, trör du väl? — jo, en nyck af min