Aftonbladet – 16 juli 1861, sida 3

i Yr verkan än att locka en mängd skridskoåkare just till dessa ställen. Englands män, och Englands fruntimmer med, älska faran, som ni vet,? och dermed började jag springa uppför så fort jag kunde. Han ilade efter mig så hastigt som blixten och fattade mig om armen så hårdt att han gjorde mig illa. Ni gör illa mig, utropade jag. Så kom med, och det genast, annars bär jag ned er, var det Iakoniska svaret. — Det jernhårda greppet kring min arm lemnade mig intet val, jag vände således om, men vid ganska dåligt lynne. Ni kunde hatva varit litet mindre hårdhändt, sade jag till honom. .Trampa mig under edra fötter, om ni behagar; men för guds skull gör mig aldrig mera så förskräckt,. svarade han, och syntes ha svårt att andas. Jag såg upp på honom; han var asktärgad och darrade i hela kroppen. Jag blef genast god igen. ?Nej d tskall jag: verkligen aldrig göra, sade jag, det var ej min mening att göra er ledsen; Göra mig ledsen, upprepade han; tänk bara om någonting hade händt er! Han tystnade. åter. . Dessa. ord voro ej många, men blicken och det uttryck han lade i derh — — nej, i sanning, jag vågar icke forska efter deras betydelse. Jag förebar trötthet och. föreslog att vi till en annan gång skulle uppskjuta med att gå uppiruinen samt skyndade tillbaka till tant. . Jag är full af oro. Den blicken och den rösten — uck, min Gud! Hur jag än bemödar mig, kan jag ej blifva dem qvitt; de förfölja mig. j MAN Det var inbillning alltsammans ; ett puts som det förfärliga Coliseum spelade mina nerver. Signor Paolo har varit här alla de tre sednäste dagarne och tillbragt flera timmar hos oss, men ingenting obehagligt har inträffat. Jag tror ej att det fanns någon skymt till grund för min dåraktiga oro. Hur löjlig, hur orättvis har jag ej varit! Det är värsta plågan af att vara en skönhet — man är alltid så lättskrämd. Paolo är lika naturlig, lika obesvärad, lika myc