Aftonbladet – 16 juli 1861, sida 3

öfverskridit modets lagar; men hvad som passar bra för salongen, duger måhända icke på ex tafla. Jag kände mig helt förlägen och troligen syntes det på mig, ty han tilllade med mera mildhet: Kanske skola mina , fordringar på enkelhet synas öfverdrifna, men ni har säkert den godheten attgöra en q uppoffring för min nervösa ömtålighet i detta fall.4.. Jag svarade att jag gerna ville rätta mig efter hans önskningar, men attjag vore Skyldig . mig sjelf den förklaringen, att jag icke ansåg det ligga någon öfverdrift i min klädsel, om man nemligen togi betraktande modets fordringar, och att nittionio fruntimmer af hundrade skulle bära en mycket vidare drägt än jag då de voro.i stor toilett. Det tror jag visst, svarade signor Paolo; men detta är icke något försvar; det är blott ett bevis att en dålig smak är rådande. Man får icke alltid blindt lita på -majoriteten.4 Hans yttrande och ännu mer den bitande ton, hvarmed det framställdes, retade mig och jag frågade, kanske något häftigt: SAr då minoriteten mera ofelbar? KanskeX, sade han allvarsamt; Som ni råd;rågar historien, skall den säga er att alla stora män och qvinnor tillhört minoriteten. tSom jag icke är någon utmärkt qvinna och icke gör anspråk på att blifva det, svarade jag, så torde det tillåtas mig att sluta mig till. flertalet. Som ni behagar?, var det lakoniska svaret. Vi skildes kallt från hvarandra. Signor Paolo skall måla mitt porträtt, såsom han först äg mig — i min riddrägt och utan hårklädsel, med håret lagdt som jag brukar det i fätor, och en bred fläta såsom diadem öfver hjessan. Tant säger att hon aldrig sett honom så illa till mods, så tvungen i hela sitt väsende — hon tror att det var någonting som plågade och oroade honom. Visst är, att han var sig olik och ej visade sig. synnerligen till sin fördel. Målare och skalder ha:rykte om sig att vara nyckfulla som ni väl vet, och han är både det ena och det andra. Farväl min hästa vän!