TionpEr KAPITLET. Miss Lavinias dagbok. Min älskade Lady Augusta! Jag sade er i mitt sista bref, attinnan en vecka förgått, skulle min dominichino vara den trägnaste och uppmärksemmaste ritlärare i verlden. Nåväl! först i morgon är det jemnt en vecka sedan hans första besök och jag har redan haft tre lektioner. Derafkan ni finna, att jag hållit hvad jag lofvat. Det är sannt, att jag, till vinnande af denna seger, måst utveckla en hög grad at älskvärdhet, hvilket emedlertid ej fordrade något stort bemödande, nej, sannerligen tror jag icke att det föll sig helt naturligt. Han är så tacksam, så — hvad skall jag kalla det? — att det är ett nöje för en sjelf, om man behagar honom. Jag tycker rätt mycket om honom, tante är förtjust i honom och han i henne. Det är förvånande hvilken tillgifvenhet de fattat för hvarandra och det med så knappa medel attkunna meddela sig med hvarandra, ty tantes kunskap i fransyskan är ganska begränsad och det är signor Paolos med. Onkel tycker naturligtvis ej särdeles mycket om honom; Paolo råkade såra honom på något sätt, och likaså med mrs Piper, hvilken var här på frukost samma dag som han var här första gången. Han är ett slags enfant terrible, som säger rent ut allt hvad han har på hjertat och är inte. mycket van vid um