Aftonbladet – 15 juli 1861, sida 1

Både tanten och Lavinia följde honom genom en enskild passage ut 1 förstugan. Då ni är så glad och skänker oss ett besök, sade den vänliga mrs Jones, skall betjeningen få befallning att föra er in denna väg, ifall ni skulle föredraga den framför att gå genom salongen.4 Jag tackar4, sade Paolo,helt glad vid tanken på att kunna komma och gå, utan att möta mr Jones. Jag tackar så mycket. Hvilken intagande och skicklig ung man han är!4 utropade den godhjertade mrs Jones, så snart Paolo ej längre kunde höra dem. Jat, upprepade Lavinia, Sett intagande — enfont terrible! Om han bara inte nyttjade så fula skor. Ack, du otacksamma, stygga barn, som kan tänka på hons skor! sade tanten skrattande. Under tiden skyndade Paolo, lätt som en fjäder, att söka reda på modellen. Om det ej vore för den der bistra mr Jones och hans fasliea betjenter, så skulle det sannerligen vara ett nöje att hvarje dag tillbringa cn timma med dessa båda qvinnor, tänkte Paolo: för sig sjelf. Båda så enkla, okonstlade och grannlaga — den unga flickan så energisk, så rikt begåfvad och så vacker på köpet. Umgänge med sådana fruntimmer skulle ej kunna undgå att göra ig nytta, både som menniska och konsti ro har ett milsom af ingenÖvinnans bloun ri n! drande, förlinande ting annat kan ersätiv: Paolo kände sig su att han ej knende hint ; . . Mortimers dystra pädon lig skada, att en så ädel, si : som hans vän, skulle hysa dessa falska och, innerliet elad, run att de å Hvad kunde Paolo göra annat än lofva? I I i