Aftonbladet – 15 juli 1861, sida 1

Är han inte bra skicklig? frågade hon Paolo efter en stund, i det hon drog. sin niece till sig och kysste hennes ljufva kind. Ack, tante! afbröt Lavinia, besvarande kyssen. oo i Och lika god, som skicklig, det kan jag försäkra er, mr Paolo. I Derpå-tviflar jag ingalunda?, sade Paolo med värma, i det han åter aftog blusen och satte sig ned vid det lilla bordet. De båda fruntimren, som höllo hvarandra i hand, bildade en vacker grupp; kontrasten mellan de tvenne hutvudena kunde ej vara större eller fördelaktigare; det ena med sitt korpsvarta hår, och ett uttryck, fullt af kraft, beslutsamhet och eld; det andra ljust, mildt, melankoliskt. En sol i sin uppgång, en varm Julimorgon — en sol vid nedgången, en stilla Oktobergväll. . Under det Paolo fortsatte samtalet, toz han en blyertspenna och började teckna på et pappersblad, som låg frestande framför honom; på mindre än en fjerdedels timma hade han gjort ett utkast af de båda drundertie visade det för irs Jones. Bj j let eriiet om hon blef förtjust deröfver, 1y det var ett litet mästersty Hon bad honom sälla silt namn derinder, hvilket han Hven, gjorde, under protest att den lilla teckningen ej vore värd att gömmas. Tavinia lät Paolo se igenom sitt album, visade hörnor tjugo volumer af franska, itaJienska, År författare, som hon höll på att läsa, och vid Paolos yttrade törvå RR ps nn ning öfver att hon företagit Sig så mycket på en äne. medgaf hon, att hennes tid rä kte till allt hvad hon ville göra. Iivilket lilliet sive! tänkte Paolo ochså fortföro de Al förtroliet sawspråka. Paolo var icke litet förvånad att han Konde känna sic så fullkomligt hemmastadd.