Aftonbladet – 13 juli 1861, sida 2

Tyvärr ha dessa tallor sina tel, såsom alla. Je äro icke författarinnans, utan öfversättaens. Han synes vara en af dessa dilettaner eller handtverkare, hvaraf det nu för tilen finnes — och kanhända i de flesta tidevarf funnits — så många litterärt samvetsösa, som antingen taga sig på att öfver-1s ätta, fastän de hvarken känna något främ-) nande språk eller kunna skritva sitt moders: f. nål, . eller ock sådana ännu gröfre litterära ;rottslingar, som ega tillräckliga kunskaper, nen icke använda dem, utan tanklöst rafsa indan sida för sida, frågande hvarken efter sunda förnuftets eller smakens eller grammaikens fordringar. Nu ifrågavarande öfverättning hvimlar af danicismer både i ord och sak. Att den i allt fall låter lätt läsa ig vittnar om den stora ledigheten i förfatarinnans stil. Om Nynäsbanan, af Herman Sandeberg. (Stockholm 1861.) Redan för några år sedan väcktes fråga m anläggande af en jernbana från Stocknolm till Nynäs hamn, belägen nära Landsrt. Ändamålet med en sådan bana skulle vara att sätta hufvudstader i sjökommunisation 10 å 11 månader af året i stället för blott 7 å 8 med kontinenten: Nynäs hamn blir nemligen endast en myeket ringa tid under stränga vintrar frusen, och då ej mer in att en ränna anses med ängbåt lätt kunna hällas öppen; under det att Stockholms skärgård ofta är frusen 4—5 månader af året. När förslaget förra gången förekom väckte det ett visst uppseende och intresse, men dervid stannade det. Då detnu blifvit upptaget af herr Sandeberg, har det vunnit i möjlighet af utförande derigenom att staten har färdig sin stambana, vid hvi!ken en bana till Nynäs skulle kunna anknytas. Detta minskar ansenligt det projekterade företagets proportioner. Huruvida det i allt fall kan och bör nu komma till stånd är här icke rätta tillfället eller platsen att utlåta sig öfver, men ämnet och de af hr Sandeberg samlade uppgifter och kalkyler äro nog intressanta att i alla händelser förtjena uppmärksamhet. De i broschyren innehållna uppsatserna i ämnet ha visserligen röruat till väsentlig del varit publicerade i Dagligt Allehanda, men det torde finnas mången som ej hatt tillfälle att derse dem, och andra som med nöje skola se en rekapitulation af de uppgifter hr Sandeberg samlat om tillväxten af hufvudstadens handel ooh näringar under de två sednaste årtiondena. Författaren utgår från den åsigten, att Stockholms läge såsom nederlagsplats är olämpligt, emedan den långa skärgården alltid fördröjer fartygs framkomst och om viutern lätt fryser samt långvarigt blir stängd r all sjöfart. Sålunda måste Stockholm rlora i jemnförelse med städer, hvilka nästan hela året kunna obehindradt utoch nföra varor sjöledes. Olägenheten kan afhjelpas genom byggandet af en omkrig 3, mil lång jernbana för lokomotiv från vestra stambanan ungefär vid Tullingesjöns. södra ända och till Nynäs hamn. Denna hamn, belägen 2!, mil hitom Landsort, är större än Stockholms hamn från Blockhusudden, har 5 famnars djup ända invid land, förträfflig hållbotted, två inlopp och är tillgänglig för alla vindar. Den kan stundom vara isbetäckt ända till 6 veckors tid (från medlet af Januari till slutet af Februari), men är det ofta kortare tid, och det behöfves i allt fall blott att hålla öppen en änna af 1600 fot. Af drif-is är den ytterst illan stängd, och i sådant fall finnes två närbelägna hamnar att anlöpa. God mark finnes för On af magasiner, och strandens beskaffenhet gör bojers uppförande biligt. Genom förvandling af Nynäs till utamn för Stockholm skulle vägen söderifrån rkortas med 16 mil och tiden (för seglande tartyg) med 3 till 4, höst och vår omkring 7, samt någon gång ända till 14 dagar. Genom lättnaderna vid lossning och lastning skulle liggedagar besparas, och då fruktan för infrysning upphörde, skulle höstfrakterna tralla; likaså assuransen. En annan vinst för Stockholm af den föreslagna banan blefve en utsträckning till 5 mils afstånd af mjölkmilen. Hufvudstaden skulle få en mycket större tillförsel afladugårdsprodukter, och trakterna omkring banan vinna ansenligt i odling genom afsättningens lättande. ; Författaren visar härefter Stockholms betydelse och tillväxt. Sedan 1815 har folk mängden ökats med öfver 60 procent, sedan 1845 fabrikernas tillverkningsvärde med öfver 94 procent, tulluppbörden med öfver 152 (Göteborgs har på samma tid stigit med närmare 116 proc.), sedan 1848 vexelsluten med öfver 307 procent, sedan 1815 handelsflottan med nära 30 procent (den femdubblade ångbåtstrafiken gifver dock en vida större betydelse åt tillökningen) och sedan 1850 lästetalet af inkomna fartyg från 274,455 till 406,896. Denna betydande tillväxts fortvaro anserj. författaren äfventyrad i framtiden dels genom Göteborgs större lätthet att alltid förse sig med varor och dels genom anläggningen vt den nya nederlagshamnen på Åland, hvarifrån Norrland kan blifva försedt. Han söker vidare visa, att isynnerhet med ångbåt sjötrafik väl kan underhållas i Östersjön vintertiden och att detta icke är farlisare än i Nordsjön, samt uppgör vidare beräkningar öfver beloppet af de besparingar hufvudstadens handel skulle göra Sk genom den nya hamnen samt öfver den vinst i afseende på väglängd, som, med Göteborg få för såsom utgångspunkter, skulle . AL gt fe provinser och städer, Ret