Aftonbladet – 13 juli 1861, sida 1

ar dT OA OVE ON EULID ) UVIOUIILACE ONOIG DECklaga, att han valt det ögonblick, då Frenkrike erkände det nya konungariket, till att förkunna vissheten om ett krig i Venetien och om revolutionära intriger i Rom. Men. i denna dager visar han sig ej för oss. Vi äro snarare böjda att göra oss en hög föreställning om hans politiska talanger, just der:öre att han så öfverraskat verlden vid sin banas begynnelse. Ministerns språk måste betraktas såsom en demonstration, afsedd itt öfvertyga den italienska sakens motståndare, att de ej ha någonting att vinna på Cavours död, i fråga om förändring i andai inom Victor Emanuels kabinett. Öch detta yttrades: med ett storordigt sjelfförtroende, emedän män under de sednaste veckorna satt den nye ministerns beslutsamhet i fråga och emedan händelserna hota att sätta den på ett hårdt prof. Baron Ricasoli är djerf i sitt tal, icke derföre att Italien är tryggadt och lugnt, utan emedånen farans tid nalkas, hvilken fordrår en men med kraft. Han har skyndat att visa, att Italien ej bliffit försvagadt genom inre oordningar. Han hötar Österrike och Rom, emedan han vet att dessa fiender. arbeta på att väcka oroligheter inom konungens af Italien område och fröjda sig åt utsigten till: hämnd, öm ej till seger. Ett ämne lyser genöm sin frånvaro i baron Ricasolis tal; nemligen det oroliga tillståndet inom konungariket Neapel. Med stor -skicklighet antog den italienske ministern en min af belåtenhet och glädtighet. Uttalande sunda grundsatser om den inrikes politiken, uppehållande sig vid hödvändieheten af oberoende i lokala frågor, förklarande att regeringen skulle upphöra att vara en administratif maskin och bli en. medelipunkt af styrelse och klokt öfverinseende, talade ministern om huru befolkningarna ätinjuta frihet och trygghet, egna sig åt industrien . och återeröfra sin fordna handel till lands och.sjös. Inkomsten: äf handeln skulle rikligen anskaffa medel till försvaret, och åt landetsförsvar ville ministören egna sin oatbrutna uppmärksamhet. Genom en lätt öfvergång kom baron Ricasoli härpå till de anmärkningar, som skola väcka så stor uppståndelse i Europa. -SVi ha ej blott för afsigt?, sade han, att försvara vårt nationella område, sådant det nu år konstituerndt, utan äfven att fullständiga det. :. . Det är för det dubbla ändamålet att återvinna och försvara nationalområdet som förberedelser till sjös och lands, blifvit vidtagna.? Det finns. verkligen några punkter, med hvilka ministern; kan vara belåten. Han kan tillkännage, att Italiens förbindelser med alla makter utom Österrike äro mycket vänskapliga. — England, Sverge, Danmark, Schweiz och Portugal hade redan erkänt det italienska kommgäriket, och exemplet skulle just nu följas af. Frankrike och måhän la af.vandra stater. Inspirerad af dessu tankar, tillkännagaf han, att Venedig och Rom ännu voro föremål för italiensk tres lystnad. Men midt i allt detta sjelfförtroende måste tankar af mindre glädjande slag ha framställt. sig för åhörarne: SLemna Rom och Venedig åsidoX, torde någon kritisk medlem utropa; och tala om saker af mera direkt vigt... Väck ej nye fiender, innan ni tillintetgjort de gamla. Var nöjd med edra nuvarande gränser, tilldess ni. jagat stråtröfveriet och mördandet ut öfver dem. Hvarföre försöka lägga nya provinser till det italienska konungariket, medan den största staden på halfön och trakten deromkring äro ett rof för horder, som öppet och ostraffadt kränka den kungliga makten och fordra bourbonernas återkallande? Ställningen i södra Italien är i sanning högst olycklig. De rysligheter, till hvilka man varit vittne if. d. konungariket Båda Sicilierna, äro nästan otroliga. Korrespondenter rån Turin och Neapel skildrat det onda. Afven från andra håll komma oroande fykten. Förhållandena kunna, såsom vi tro, lätt förklaras, men äro obestridligen ganska allvarsamma. Neapel lider af en upplöst armås laglösheter, hvilken armå, värfvad och besoldad at ett ovärdigt hof, sistlidet år flydde för Garibaldi. och nu, spridd öfver hela landet, begår och skall fortfarande begå alla slags brott, till dess den är ned2jord. Neapolitanska folket har ingenting att skaffa med dessa excesser, utan är tvärtom offer för dem. Ehuru det möjligtvis icke finnes någon stor hänförelse för den italienska enheten hos folket, så är det dock en stor lättnad att ha blifvit qvitt bourbonen, och man erkänner allmänt det goda Victor Emanuels regering verkar. Om ej den afdankade soldatesken vore, skulle ordning och lugn råda i hela landet. Men det neapolitanska området är hemsöktaf samma olycka som Indien var för fyra år sedan: Hela skilnaden är, att sepoyarmån ej var skingrad och derföre var i stånd att möta reguliera trupper och hålla stora drabbningar, hvaremot neapolitanarne befinna sig i emå hopar, endast tillräckliga att plundra en by eller mörda invånarne, men ej göra molstånd mot de piemontesiska trupper, som äro utsända mot dem. I stadens nära grannskap föröfvas de hemskaste ohyggligheterna; men knappt hinna trupperha anlända till trakten förrän alla röfrarna rymma fältet, stundom förande med sig stora qvantiteter af byte. Några af de meddelade händelserna visa nationalgardets otillräcklighet att hålla freden vid makt. Natten till tisdagen, säger en korrespondent, ankom en skara af 50 beväpnade män till en station benämnd Cancello på Nolajernbanan ej långt från Neapel, togo alla penningar dekommo öfver, slogo sönder Garibaldis och Vietor Emanuels byster på ett närbeläget schweizeri samt bundo och nedsköto den stackars värden på stället. Dylika dåd visa, att närvaron af trupper till stort antal är af nöden, för att återställa ordningen och straffa brottslingarna. Men man må dock ej tro, att dessa uslingar, derföre att de undra. mörda och ffända. sakna alkvddat