Aftonbladet – 12 juli 1861, sida 1

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO.) Makarne Madiais voro mrs Pipers favoritämne, hennes cheval:.de bataille. Hvad helst man måttej tala om, så. blef det för mrs Piper en kanal att komma till Madiais. Hon fortfor nu att lemna en beskrifning på de florentinska marlyrerna, som hon kallade dem, och på deras lidanden, hvilken, ehuru illa framstäld och saknande säkerhet, skulle kunnat narra hvar och en som lyssnade till berätterskans halfva vinkar och den dunkla, högstämda tonen deri, att tro, det hon sjelf med egna ögon sett det olyckliga paret läg. as på sträckbänken och sedan steglas. De da så ödmjukt, hm, hm! så undergifvet, så-fulla af en sann tro, hm, hm! likt sanne kristne, hm, hm! slutade hennes Oratiod essa hm, hm! voro strupljud, mellan he och snyftning, ämnade att uttrycka delta: gande i dess högsta potens. Verkan af-hennes tal blef förvånande stark. Mrs Jones hade tårar i sina ÖgOn: Lavinia utropade gråtande att det var förfärligt, äfven. m:r. Jones såg uppbragt ut. Paolo ensam satt kall och tyst. Mrs Pipers skrytsamma framhäfvande arsitt varma deltagande, hennes tillgjorda miner, hennes pjunk, alltsammans var stridande emot hans enkla åsigter om sanning och natur och plågade hans nerver. Frumför allt annat afskydde Paolo tillgjordhet. Han visste dessutom huruledes nästan hvarje dag händelser timade, hvilka obemärkta och obeklugade fingo passera, emot hvilka denna afs) Se A. B. nir 150— 154, 155, 157 och 158.