Aftonbladet – 12 juli 1861, sida 1

skränkt, men i proportion till dess egarinnas skicklighet. Hvad hon kallade sin atelier, innefattade fönstersmygen, som var ganska djup och ungefär en fjerdedel af rummet, från hvilket den var afstängdt med en skärm. Der inne var tillräckligt utrymme för en soffa, några stolar, ett litet börd och en stafflett, Skall jag sluta till målarinnans skicklighet af atelierns storlek?, sadexPaolo, så lärer den ej vara så obetydlig. Nu bönfaller jag cm ert öfverseendet, sade miss Lavinia, 1 det hon drog bort gardinen, som dolde duken på staffletten och hennes kinder höljdes af himmelska rosor. Taflan föreställde en gammal kapusinermunk i naturlig storlek. Ja så, ni målar i olja, sadethan, 4det är ett mödosamt arbete, men också i sjelfva verket det tacksammaste.? Efter någon tystnad, tillade han: Ni har icke haft någon modell, ser jag, och det kan ni icke ännu undvara. Det vore bäst att ni hade en, sådana finnas i ötverflöd — visserligen lyrlegda, särdeles då de få med utlänninsar att göra, men jag gissar att ni inte ser på en scudi eller två. Visst intet, svarade Lavinia med ett litet skälmaktigt leende, Xdet har inte varit betalningen som gjort mig bekymmer. Jag hade ingen annan än ciceronen att vända mig till och jag vågade ej lits på deras rekommendationer. Jag skall skicka er en modell, om ni så önskar, sade Paolo; en vacker, gammal nan. med ett präktigt skägg, just hvad ni behöfver för er munk. tAck ja gör det jag ber! sade Laviniå. (Forts, följer.)