Aftonbladet – 12 juli 1861, sida 1

VV ÄH M en höjning på axlarna; Shälften af dem var utlänningar. ! Paolo var tillräckligt hemma i engelska språket, för att fatta den smädelse som låg i dessa ord, äfven utom talarens upplysande axelryckning. Han vexlade färg, vände sig till miss Lavinia och sade med en viss liflighet: Föreställ er att London hotades af en fiende och att befolkningen från edra olika landskaper ilade till dess försvar; skulle ni då säga att London hade blifvit försvaradt af utländningar? Nej, visst intet, svarade miss Lavinia; landsortens befolkning är lika mycket engelsmän, som Londons innevånare äro det. 5å är förhållandet äfven med ossX, fortfor Paolo; om vi äro födda i Milano, Turin, Neapeh eller Rom gör föga till saken; vi äro alla af samma stam, samma blod, samma tungomål: vi äro alla italienare Hvarför säger då mr Jones utt de fleste alt Roms försvarare voro utlänningar? ? Det är ett misstag af honom, sade Laj vinia. Jag måste erkänna att våra begrepp om Italien äro något dunkla. Jag önskade jag kunde tala engelska språket, så bra som jag förstår det, menade Paolo, på det att jag skulle kunna upplysa mr Jones mis tag i deita fall. En twungen tystnad följde. Paolos upprepande uf mr Jones namn, det något uppbragta uttrycket i hans röst och de blickar som talaren då och då sände dt det håll der mr Jones bade sin plats, gjorde det tydligt för den sednare att han hude pjort eller sogt någonting som gaf vnledning till klander och att den förra tog sig friheten att yitra detta klander. Nw förhöll det sig så, Jatt mr Jones, liksom de flesta andra, icke tyckte om klander, då detrörde honom sjelf,