fär med makarna Madiais, så bedröflig och afskyvärd den än var, dock är ett intet. cNäväl, signor Paolo. började mrs Piper åter efter en stund, har det ämne, jag: nämt, anslagit er fantasi? Jag fruktar, sade Paolo, att vi målare: icke förmå behandla andra ämnen, än dem! vi sjelfva valt. iKkanske hyser signor Mancini intet deltagande för Madiaist, menade damen. Naturligtvis gjorde han det, men den hederliga Paolo tillade, att han fruktade att alltför nitiska vänner skulle kunna skada en god sak.? Mrs Piper såg stött ut, Lavinia. rodnade och för att finna en utväg att ombytasamtalsämne, bad hon honom gifva henne någon föreställning om Garibaldi. Paolo beskref: ej endast den tappre generalens utseende, utan talade äfven med värma om hans älskär sinnelag och värdiga sätt i silt enskilda lif. Talet om Garibaldi förde naturligtvis samue till Roms försvar. Paolo yttrade sig on end med blygsamsstolthet och utan att sju an ) gäng syfta på, att han sjelf hade haft sid andel af farorna. de lolusd. 20 yttrade han såsom svar på sh detta skulle de ald.e mras SO PIR RAD e de: aldrig uraktlåta. då tillfället så fordrade. : Hade icke. en af deras egna skalder sjungit att det var ljuft och ärofullt alt dö för sitt-fädernesland Mr Piper, som med svårighet fattade Paolos italienska; högg sig fast i detta yttrande, som fälldes på latiny för att i myndig ton vittra till sin vis-åvis, mr Jones: cälon måste verkligen medgilva, attromarne visade sig gunska raska.t Romare? upprepade mr Jopes med en