Aftonbladet – 11 juli 1861, sida 3

re VERURGRE RV 9 TUBE AAA TIENE VETA TETRIS end gar, hvars ståtliga träd lemna förträffligt virke, ett land, der ananas är ett ogräs, der ris växer vildt, der det är öfverflöd på jordnötter samt tobak, majs och bomull kunna odlas i huru stor skala som helst. Elefanten med sina dyrbara elfenbetar ströfva omkring i hjordar, och antiloper finnas der af alla storlekar och af oräkneliga arter. Det finnes verkligen djuroch växtlif ända till yppighet, hvilket det skulle vara omöjligt att uppräkna; och detta allt oaktadtlida infödingarna hungersnöd. De plöja ej jorden. och de uppföda ej boskap. De äta hva de komma öfver — elefanter, flodhästar, råttor och möss, hundar, grodor, sniglar — och när det blir ondt om lifsmedel, . gripa de till menniskokött. Somliga äta menniskorna kokade, andra föredraga dem råa, somliga äta dem unga, andra gamla; fir äta fiender, dödade i strid, andra ha ingen afsmak för att äta upp en vän, samt döda honom, när han är sjuk och döende, eller byta sig till hans kropp, sedan han dött. De bjuda den resande på en välfödd slaf, likasom vi skulle servera honom en portion fågel. : Men vi måste i behörig ordning redogöra för den trakt, hvilken hvart och ett af våra lejon genomströfvat. Först ha vi kapten Burton i östra Afrika. Han har undersökt den nejd, som ligger norr om Livingstones trakt och söder om eqvatorn, samt från kusten omkring 950 (eng.) mil inåt landet till den stora sjön Tanganyika. Han åtföljdes af kapten Speke, som trängde fram till trakten nordvest om sjön Tanganyika, till dess han kom till en annan sjö, Nyanza, i hvilken han tror sig ha funnit Nilens länge sökta källor. Herr Petherieh begaf sig å väg från Egyrten och har följt Hvita Nilen in i bjertat af Afrika. samt så nära till den punkt, på hvilken kapten Speke lemnade sin sjö Nyanza, att dessa båda mäns framtida forskningar i denna riktning väcka stort intresse. Å motsatta sidan af kontinenten, d. v. s, den vestra, samt just två grader norr och söder om eqvatorn har den amerikanske resanden Du Chaillu öppnat en ny trakt. Kapten Burton beskrifver sina resor i två digra band, eller han meddelar, rättare sagdt, två beskrifninger, två omvexlande afdelningar: den ena i en lätt vch lekande stil, den andra för att tillfredsställa smaken hos den del af allmänheten, som begär en Xkraftigare föda.t Kapten Burton — eller, såsom hans eskort benämnde honom, den elaka hvita mannen, — stod i spetsen för en exRa hvilken lemnade Zanzibars hamn den 16 Juni 1857, i afsigt att, om möjligt, upptäcka gränserna för den stora Tanganyikasjön eller, såsom den brukade kallas, CUjijt-sjön. Zanzibar är en ö utanför östra kusten af Afrika omkring sju gråder söder om eqvatorn. Den drifver handel med det inre landet i elfenben, kopal och slafvar; den årliga impörten af dessa sistnämnda uppgår i medeltal till 14.000: Handeln bedrifves medelst karavaner, hvilka bestå af en arabisk köpman samt bärare, hvilka uppgå till ett antal från ett dussin ända till två hundra, ty man har icke några lastdragare. Dessa karavaner passera oupphörligt mellan kusten och Tanganyika: sjön. Man har länge känt denna sjös tillvaro. I de tidigaste utiderrättelserna genom portugisiska upptäckter år 1589 omtalas traliken till denna stora sjö inne i landet; och vanyamvesi, eller egarne ef den del af det afrikanska landet, som ligger öster om sjön, ha från urminnes tider besökt kusten för att handla med elfenben och slafvar; på sednare år Ho de äfven tjenat såsom bärare åt de arabiska köpmännen. Men Burton och Speke äro de första europeer, som nyare tider besökt och färdats på sjön. Efter många svårigheter samtyckte hofvet på Zanzibar att bereda dem: ettvänskapligt mottagande på Afrikas kust samt att försäkra dem om beskydd af cheferna i det land, genom hvilket de skulle resa. Detta oaktadt var resan både svår och farlig, och upptog en tid af två år och tre månader. De gingo, såsom vi nämnde, ut från Zanzibars hamn, föro derifrån öfver till Kaole på fasta landet samt färdades mot vester och nordvest en sträcka af 950 eng. mil till dess de uppnådde Ujiji vid Tanganyika-sjön. Denna akt har af kapten Burton blifvit indelad i fem regioner. Den första sträcker sig från Kaole, nära mynningen af floden Kingani, till Zungomero, hvilken ligger midtför den stora flod: dalen och bildar de maritima regionerna. Det är ettland med yppig vegetation och rik tillgång på vatten; det finnes äfven en stor mängd byar der, men små och glest befolkade. Innebyggarne utgöras vid kusten af likasom en frans af muselmän, och inåt landet bo: Wazaramo och Wakhutustammarna. De förra af. dessa tyckas utgöra det förnämsta hindret för handeln: med östra kusten. De neka karavanerna atttåga fram, taga tull af köpmän, både då de begifva sin in ivoch lemna landet, samt uppsluka j sjelfva verket hela vinsten af handeln: Mycket ofta ligga de äfven i försåt och afskjuta förgiftade pilar på de förbitågande. Nästan det enda brott de bestraffa är ushawe eller trolldom. Hvad den vestra kusten beträffar, beror bevisningen om brott ensamt af läkaren, och de föreskrifter han fver äro alltid af sådan beskaffenhet, att en anklagade blir öfverbevisad, hvarpå dödsdomen genast verkställes. Bland Waz z ramoerna brännes den anklagade till dödå och litet emellan på några få eng. mils mellanrum passerar man askhopar med kalsinerade och svartnade menniskoben; stundom visar en liten. omkrets nära intill de stora cirklar, inom hvilka far och mor blifyt brände, att ett stackars litet barn äfven delat eras ÖGe.