Aftonbladet – 11 juli 1861, sida 2

nom sjelf, att han ej, var erkänsam för Lavinias bemödande att göra hans emottagande angenämt, och han var derjemte i stånd att beundra det obesvärade behag, hvarmed hon uppfyllde en värdinnas plats i huset. n allmän rörelse hos sällskapet, hvars TER han icke var i stånd. att utforska, försatte honom i en ny villrådighet. Han steg emellertid upp, då han såg alla andra göra så. Vi skola gå till vår Clunch4, förklarade miss Lavinia. Paolo log med tankspridd min, liksom han vore högligen tillfreds med denna upplysning, men inom sig Ae han åt att ånyo behöfva röra på sig. Han såg mr Piper bjuda sin arm åt Miss Lavinia och förutsåg det blifva sin pligt att erbjuda sin åt sin närmaste granne, som råkade vara mrs Jones; men han kunde ej förmå sig dertill. Sådana fysiska omöjligheter finnas för en blyg man; Lavinia kom honom till hjelp. ; Det vore bäst om ni ville föra min tant, sade hon till mr Piper; hon talar icke italienska. Paolo kunde hafva velat kyssa fållen af hennes klädning. Följande minut fann han sig, utan att rätt veta huruwdet hade tillgått, sittande vid bordet, emellan miss Lavinia och mrs Piper. Mr Piper och hans fru hade mycket att säga om huru illa det var stäldt med alla begqvämligheter för de resande på vägen till Rom. Mr Jones instämde i samma klagovisa. Mrs Jones sade emellanåt ett och annat försonande ord och under allt detta högljudda talande passade Lavinia på, attsäga åt Paolo — ! CJag var så rädd att gå miste om ert besök, att jag hade beslutat mig för att icke gå hemifrån på hela dagen, men jag blef ändå tvungen att följa med dessa våra ny