Aftonbladet – 11 juli 1861, sida 2

tant, mrs Jones, :som; är högst intresserad att 1å göra er bekantskap och halft svartsjuk för att detta lyckats mig förr än henne. Mrs Jones, en liten, fet, vacker blondin, med ett högst angenämt utseende; sade några artiga ord på bruten fransyska och skakade Paolos hand. De öfriga presentationerna spara vi så gerna tills vi hafva kommit upp i våra rum. En herre, som äfven hade varit med i vagnen, bjöd sin arm åt mrs Jones; mr Jones hade redan bjudit sin arm åt en dam, så att Paolo och Lavinia blefvo stående ensamma qvar. 4Skall jag blifva er ledsagerska, signor Paolo? frågade hon muntert. Den unge målaren hade icke mod att taga: vinken i akt och bjuda henne sin arm, som de båda andra herrarne hade gjort. De gingo således uppför trappan, en och en, och inträdde i salongen. Här presenterade miss Lavinia Paolo för de öfriga af sällskapet. Mr Piper, mrs Piper, signor Paolo Mancini4; med låg röst tillade hon: en af Roms förnämsta målare. Det Sfägnade mr Piper, det gladde mrs ar — 4Mrs Piper har rundlig känneLJ om italienska förhållanden, signor Pao15 fortfor Lavinia. Onkel, här är signor Paolo, som har varit så god och kommit ihåg sitt löfte. Mr Jones hade gått till spiselkanten för att; se igenom bref och papper, som lågo dertädes, och dessa ord voro en påminnelse till honom att han ännu icke hade bedt Paolo vara välkommen. Oändligt törbunden4, sade mr Jones och skakade hand med den unga gästen: Paolo, som ännu ej hade återvunnit fattningen, men sträfvade att hemta sig, var, icke så sysselsatt med hvad som rörde ho-!