Aftonbladet – 11 juli 1861, sida 1

Signor Paolo, tänkte jag för mig sjelf, är detta det sätt hvarpå ni behandlar en dams budbärare och besvarar hennes anhållan ? Vi skola se hvem som segrar till slut — och en liten intrig rann upp i min hjerna. Blit nu inte rädd; jag har ej förbrutit mig emot konvenansens bud. Onkel och jag skulle just fara ut och rida för att försöka ett par nya hästar. Onkel är aug pelits soins, för att stifta fred med mig, igen. Vi redo utför Corso och då vi passerade den engelska konsthandeln föll det mig in att stanna och göra några frågor om denne -signor Mancini. Kunde de väl säga mig någonting om en målare med detta namn? Signor Mancini I 11 De tre utropningstecknen äro ditsatta för att beteckna höjda ögonbryn, vidt uppspärrade ögon och ett ofantligt SAnzi.4 bignor Paolo Mancini var en af Roms prydnader, en stor målare, en ryktbar konstnär; hvad lektioner beträffade så kunde något sådant allsicke komma i fråga. Jag borde väl nu ha gifvit mig tillfreds och blygsamt frågat efter någon mindre ryktbar man, som kunde bli min lärare; men jag gör så Ilan hvad jag bör, och tycker bäst om, hva som är svårt att ernå, och så gick det äs ven nu; under vår två timmars ridt hann jag att riktigt genomtänka min plan. Om jag blott fick se denna målare! tänkte jag. Min häst var litet yster och jag hade svårt nog att styra honom. Denna strid upphettade och litvade miz. Jag kände mig vara vid mitt oemotståndliga lynne, som du kallar det och beslöt au t försöka min lycka. Jag öfvertalade med lätthet onkel att följa mig till Via Frattino, der sieuor Paolo har sin atelier. Lyckligtvis var han ensam och så fördjupad i sitt arbete, at lan icke hörde oss komma in i rummet eller åtminstone tog oss