bättre än jag. Om jag ej visste hur lätt du går till ytterligheter. Ja, alldeles som en engelsman, mumlade Paolo skämtsamt. Ja, minus försigtigheten. Nåväl, visste jag icke hur fallen du är för ytterligheter,. så skulle jag ej förtreta och plåga dig som jag gör. Se så, bäste vän?, sade Paolo med en blick full af tillgifvenhet, var nu inte orolig. för min skull. Jag är tjugufyra: år och hvarken ett barn, som förblindas af en ly sande metecor, eller en sådan eldfängd stac-. kare att jag brinner vid åsynen af hvarje vacker qvinna som jag möter. Dessutom bör du äfven taga i beräkning den hänförelse konstnären alltid måste känna, då han finner sig ansigte mot ansigte med en utsökt skönhetstyp. Du skall beundra henne lika mycket som jag, då du får se henne. Ljufva blå ögon och kolsvart hår — bländande hy och dessa fina blå skuggor vid tioningarne och på halsen, som äro en målares förtjusning — en Junos panna, breda ågonlock med långa transar — en sådan förening af majestät och behag är en verklig himlens gd för den som tillbeder skönheten. Hvad ville jag icke gifva, om det tilläts mig att måla hennes porträtt! Jag är säker, fullkomligt säker att det skulle blifva en chef doeure. Häll dig troget vid din Brennus. och bry dig ej om porträttmåleri, det är mitt råd, sade Thornton. Den är en dåre som framkallar faran. O, att jag kunde gifva dig litet af min erfarenhet! Det vore en sorglig gåfva, anmärkte denunge romaren. Så vidt jag kan finna, är erfarenhet blott ett annat namn på misstroende till våra medmenniskör. Blott alltför sannt!4 sade Thornton med