Aftonbladet – 9 juli 1861, sida 1

Sal. Mal Kul Vill ucuad Lvadl YCiKligen säga som en tysk tidning, att det har för framtiden en verlåshistotisk betydelse. Det gjorde ock inom Turin ett ganska fördelaktigt intryck. Det skingrade de förolämpande tvifvelsmål, som partiandan sökt kasta öfver baron Ricasolis patriotism, satt ådagalade, att Italien uti denne man funnit en Cavour fullt värdig efterträdare. Ehuru vi redan i gårdagens blad införde några korta utdrag ur berörde tal, så änse vi Oss nu likväl böra meddela det fullständigt efter den i fTItalia för den 1 dennes införda texten, hvarigenom läsaren erhållet en Klarare öfversigt af det märkliga programmet. Talet var af följande lydelse: M; H.:!. Konungens regering känner. sig alltid lycklig hvarje gång: den får tillfälle att på detta rum förnya bestämda redogörelserför sin politik, så väl den inre som den yttre... Den anser :nemligen sin :samdrägt med parlamentet härigenom befästas; representationen och regeringen vinna: sålunda en ökad styrka, och på samma, gång utvägar att. gifva en fastare grund åt nationens framtid. 4 Jag. vill börja med att framlägga regeringens åsigter rörande konungarikets administrativa organisation. Det förstås atsig sjelf, att en sådan organisation bör grundas -på en genom val bildad representation af. alla lagliga intressen, emedan det är. på detta sätt som alla medborgare göras skickliga att sjelfva förvalta sina angelägenheter; hvilket är grundvalen, hufvudprincipen för all frihet. ommunen, den naturliga och inhersta kärnan för hvarje menskligt samhälles intressen, bör först konstitueras med alla. de frioch rättigheter som tillkomma -densamma. Derefter kommer departementet eller provinsen, hvilken äfven bör hafva sin egna förvaltning, och sålunda bildar en. annan medelpunkt, i hvilken provinsens alla intressen löpa tillsammans. Kommunernas och provinsernas intressen kunna summariskt hänföras till trenne kattegorier: ekonomi, oftentlig . undervisning, allmän fattigvård. Med en sådan följd af lokala representationer kan landet organisera sig på egen hane; och ställa sig i förbindelse med regeringe n, hvilken med parlamentets biträde skall gifva nationens hela massa en politisk och udministrativ enhet. Om den offentliga Fförvaltningen har till ändamål att sammanbinda de mindre menigheternas intressen medi de störres, och dessas med allas intresse, så synes man böra kunna på det här anpifna sättet uppnå det politiska ändamål man har i sigtc . Regeringen upphör då att vara en förvaltningsmaskin, den blir en medelpunkt för ledning och skyddande vård, upplyst genom framställningar från de lokala intressenas sida, inskränkt genom den af parlamentet utöfvade kontroll... Då man sålunda gifver alla lokala intressen deras lagliga uttryck, så vinner man det resultat, att medborgärem fäster sig innerligare vid den ort, der han är född, der han har sia egendom och. ett aktadt namn: Provinsens enskilda lif blir en utöfning af medborgerliga dygder och en: skola för parlamenternas offentliga lif. På sådant sätt blir den politiska uppfostran värdig tiden och en följd af desamma institutioner, hvilka garantera friheten. Se der M. H. den väg, som regeringen ämnar följa för att erhålla den största möjliga decentralisation i förvaltningen medelst kommunal och provinciel frihet, utan att störa Tegeringsmaktens verksamhet, som i den centrala myndigheten bör bibehålla sin enhet. ; Under omsorgen för förvaltningens orga sation skall ministeren ingalunda försumma lagstiftningens svåra arbete, och skalliförening med parlamentet progressivt arbeta på lagarnes förenkling, förbättring och fulländning, så att hationens nya och växande behof må kunna fullt tillfredsställas genom de nya Organiska lagarne, och de störa principerna af politisk, borgerlig och ekönomisk irihet fullständigt realiseras. : Sålunda skall ståten, väl organiserad och :väl förvaltad. försedd med visa lagar och för framtiden: beräknade institutioner, riktad med alla slags: kommunikationsmedel, med nya och rymliga hamnar — allt föremål åt hvilka tegeringen vill egna sina forskningar och sina omsorger — skall staten, sade jag. lefva ett nylt, kraftigt och lyckligt lif. Folket, starkt vordet gonom friheten och färtröstansfullt i känslan af sin säkerhet, skall egna sina krafter åt: arbetet: och industrien, skall till: lånds och vatten återtaga sina fordna handelsförbindelser; och den verksamma utvecklingenaf alla elementerna idenna af naturen så högt. gynnade förkofringsförmåga skall göra nationen rik och blomstrande. Vårt lands krafter och tillgångar äro så stora och så omvexlande, att då man. blickar emot framtiden så öppnar sig hjertat för de mest omfattande förhoppningar, och man känner tillförsigten ökas, att Italien äfven i industrielt hänseende icke skall Difya någon annan nation underlägsen. ; Den växande nationalförmögenheten sk oifva en full ersättning för de uppoffrir car som vi i dag för fosterlandets försvar oah frihet begära af våra medborgare. ch det är just åt detta förs var, som regeringen ämnar egna sina oaf.åtliga omsorger; det är för detta ändam5l som den vill med kraft fortfara med natio nalbeväpningen. Vapnen utgöra alltid en styrka och ett behof för nationerna, men för Italien äro de i det tidsögonblick, i hvilket vi lefva, ett vilkor för if eller död. Vi väpna oss fll försvar, icke blott för det område nationesa nu innehar, utan för att utvidga detsamma, för att återgifva det sina naturliga och tillbörliga gränser (Bifallstecken). I dnna punkt, M. H.! är regeringens politik ieke något annat än nationeus rätt. . Regeringen vet ej af någon annan gräns; den vill ej stanna vid några andra gränser än dem rätten sjelf ufstakat. Till detta 1våfaldiga mål:,