ristokratiska familjernas kockar, fördubblade han inom kort afsättningen. Såser, pickles, tryffel expedierades lika hastigt som guld och silfver flötin. Några år sednare fannsig mr Jones vara egare till ett ansenligt kajfital och började genast utvidga sin affärersverksamhet. En mera gynnsam tidpunkt kunde icke finnas för en ärelysten spekulant. Det var åren 1845—46, denna tid då hela snationen blef. hasardspelare, som mr Jones kastade sig in ide djerfväste jernvägsspekulationer och förtjente ofantliga summor, det vill säga: Han spelade och vann. Blefven rik, blef han äfven fåfäng; den italienska delikatesshandeln med namnen Jarman Jones i guld, blef en pina för hans ögon och han sålde med fördel hela Jagret. -IDen summa han sålunda erhöll. blef snart fördubblad och tredubblad. Hvad helst han företog sig, om än aldrig så stort vågspel, kunde man vara säker på, skulle lyckas. Det finnes menniskor, hvilka lyckan ordentligt öfverhopar med sina håfvor och mr Jones var em af dem. Verlden, som icke tror på någonting annat än framgång, ger sitt. bifall åt dem som stiga och hånler åt dem som falla, fö a vetande. eller rättare sagdt, föga vårdande. sig om att veta hur ofta den nyektulla gudinnan slösar sina leenden på medelmåttan, eller hvad som är ännu sämre, meHu on kastar mulna blickar på det redliga sträfvandet och fliten —ja, till och med tycks finna ett nöje uti att gäcka de kraftfullaste och mest välberäknade sträfvanden. Mr Jones var ett exempel på sanningen af denna sats: ju mera han lyckades, dess mera förklarades han förtjena att lyckas. Hans företag. hans verksamhet, hans kloka beräknincar funno massor af beundrare och lottalare. Några år sednare var mr Jones ordförande i ett jernvägsbolag, grundläggare och förste direktör i en bank, en stormrik man — en man hvars namn var. af betydenbet på börsen. j tForts. följer.)