Aftonbladet – 8 juli 1861, sida 2

och romangriller; männerna äro sig lika allesammans.? Mr Mark Jones var en praktisk man, öfver hvilken romantik icke hade något välde, om också dårskapen hade det. Han trodde på guldet, tillbad guldet, vördade dem som egde guld — sig sjelf framför allt, Jones, den store samlaren af guld. MrJones hade sjelf förvärfvat hela sin rikedom; hans debut i lifvet hade nemligen varit en bland de -allratorftigaste. Såsom sexton års yngling hade han lemnat sin tödelsebygd och till fots begifvit sig till Bondon, med blott fem shillings på fickan. Genom hårdt arbete, klokhet, sjelfförsåkelse och icke alltför öfverdrifven samvetsgrannhet, lyckades det unge Jones att på tolf års tid föröka sina fem shillings till ett par tusen pund. Detta var visserligen ingen rikedom, men dock nog för att grundlägga en sådan; den unge mannen var äregirig. Han såg sig ännu omkring eiter en god utgångspunkt, då slumpen eller hans lyckliga stjerna vid uppgörande af en-affär satte honom i beröring med mrs Jarman, en blomstrande, godsint, nyssblefven enka, egarinna och förestånderska för en mycket i ropet varande italiensk delikatesshandel belägen inom ett af hufvudstadens mest lysande qvarter. Äfven nu, vid fyratioåtta är, och till trots för en väl mycket utvecklad fetma i ansigtet, var mr Jones en rätt vacker karl. Vid tjuguåtta år var han ståtlig; kolsvart hår och polisonger, strålande ögon, frisk och blomstrande färg och sådana ben! hans ben voro föremål för upp-: märksamhet, hvar helst han visade sig. Mrs Jarman var icke likgiltig för alla dessa fullkomligheter. Mr Jones, å sin sida, var icke blind oth slutet blef, att efter. sorgtidens förlopp, skänkte mrs Jarman honom den gyllne nyckeln till sitt hjerta och sin kassakista och namnet Jones lyste i gyllne bokstäfver vid sidan af namnet Jarman. Den driftiga mannen ingöt nytt lif i hustruns affärer. Genom ett vidsträckt mutsystem, tillämpadt på klubbarnes och de ar