Aftonbladet – 8 juli 1861, sida 2

ganska få, men i samma stundvjag nekade att mottaga några, trängdes de omkring mig. Nåväl; jag har, som jag nyss sade, haft en mängd tillbud om elever, många försedda med bevekande rekommendationer af mina vänner, och för att undvika att såra några, afsade jag migalla. Nitinner nu säkert sjelf, att jag ej skulle kunna göra ett-undantag till er fördel, utan att uppföra mig orätt emot andra, och det är jag säker på att ni inte kan vilja. Ni har follkomligt rätt; vi vilja icke söka förmå er till någonting orätt, sade miss Lavinia; jag tar tillbaka min första anhållan och framställer en annan. Kom och gif mig råd och ledning då och då; vill ni det? I dessa tre ord: vill ni det?4 lade hon hela trollmakten af qvinligt behag. Paolo var nära på besegwd, men hans samvete protesterade. Ni byter om ord4, sade han leende; men saken är dock densamma. Jag skall göra min anhållan ännu mera anspråkslös, fortsatte miss Jones. Tillåt mig blott att visa er mina svaga försök i målning — den ömtåligaste skulle ju ej kunna såras genom att ni på detta vis besöker vårt hus? Dessa ord, vårt hus, återkallade för Paolos sinne en hel fantasmägori af pudrade lakejer, fäder med hvita halsdukar, mödrar i lysande garnerade klädningar, sådana han till sin plåga hade sett dem, under den tid han gaf lektioner åt lady Augusta, och hans mod steg. q Mina lefnadsvanor äro så enkla, började han. Men miss Lavinia lät honom icke komma längre. Vi lefva mycket stilla och lugnt, sade hon, och säkert kan ni inte neka ett fruntimmer hennes bön, då den endast är attni skall helsa på henne såsöm vän. Detta -blet nådestöten. En sådan benämning är alltför frestande