Intet enda, som jag trorX, svarade Thornton. Brefvet är korrekt, och jag måste medgifva, väl skrifvet. Tåt mig få se, sade Paolo. OO, beundransvärdt — en så prydlig, vacker handstil! Det måtte vara en förtjusande varelse, som eger en sådan stil — hvem vet, kanske mitt ideal. : Paolo, du måste skicka ett svar, sade Thornton. : Jag har inte en enda bit vackert brefapper.t CNåväl, skrif med en blyertspenna några ord på det oskrifna bladet af damens eget bref, sade Mortimer och ref itu biljetten medan han talade. Ja, det går an, sade Paolo; läggande papperet emot staffletten, skref han: Mr aolo Mancini sänder sin vördnadsfulla helsning till miss Lavinia Jones och anhäller att få upplysa, att som han alltsedan sex år tillbaka upphört att gifvå lektioner, så måste han alsäga sig... Så måste han ödmjukast afsäga sig, rättade engelsmannen. : Måste han ödmjukast afsäga sig äran, slutade Paolo, att undervisa henne. Jag är rätt ledsen att jag hvarken har kuvert eller lack, ja inte ett munlack en gång. Vik det tillsammans i trekant, undervisade Thornton, och skrif adressen. Du har uppehållit mannen för länge. Sedan biljetten slutligen blifvit sammanvikt och ej utan svårighet fått sin rätta utanskrift, gick Salvator ånyo bort till bud-. bäraren, lade den i hans hand med samma allvarj och tystnad hvarmed han befriat honom från miss Lavinias och pekade derpå med ett finger utför trappan. Paolo, som af sin hunger kände att hans vanliga frukosttimma var förbi, lade af sig sin arbetsblus, gick bakom en skärm för att tvätta händer och ansigte, tog på sig sin grå rock ock derpå begälvd de sig alla till ett kaf i närheten. — .