Aftonbladet – 6 juli 1861, sida 1

bt FP UND WÖKES RP RE seglat Östersjön, fem personer, utsända af den svenska befolkningen på Wormsö vid estländska kusten, för att, sedan de förgäfves försökt att låta sina klagomål framtränga till ryska regeringen, genom svensk-bemedling söka uppnå detta sitt syftemål. De lära också omedelbart efter. sin hitkomst sökt audiens. hos konungen. Det torde; vara bekant, att på ön Runö i Rigaviken, hörande till Liffland,. samt på estländska öarne Wormsö; Nuckö, stora och lilla Rogö, Odinsholm och Nargö samt i ett par socknar på estländska kusten finnes en befolkning, som från uräldriga tider bevarat sitt svenska språk -och sina svenska:sedere : Från gammalt hade dessa svenska invånare den svenska. odalmannafriheten; de ha al drig varit lifegna, såsom esterna, och de kallas, ännu i denna dag:i officiel.stil, Jiksom..de äfven med: en viss. stolthet nämna sig sjelfva: fria svenska bönder. -Deti var emelrlertid blott på Runö, Rogöarne,; Odinsholmy:; samti viss mån Nargö som bönderna hit;; tills. förmått att bevara sitt oberoende. På Wormsö och Nuckö har; trots folkets frihetskärlek och den omsorg, hvarmed det sökt bevara de bevis och dokumenter, hvarpå det grundar: sina urgamla friheter, stort intrångefterhand: skett: deriy :och i:socknarne på fasta landet hade, man redan före den, sednaste. tiden -bragt de svensktalande i enahanda ställning som de estiskabönderna. Afsöndrad från moderlandet harj dennu lilla spillra af svensk nationalitet utvecklat der, -drägter och -hela;skaplynne. bära:en sig der den gamla friheten minst blitvit rubresliga, blonda, frimodiga, fornsvenskt iaäfven der förtrycket lagt sin hand på dem; spårar man ännu. i det hela samma drag, och till och med på de orter, der svens nationalitet gått under och lemnat plais för den: estiska, varseblir-man ännu 1 folkets skaplynne flera utmärkande drog af svensk. het. Opartiska personer, som besökt dessa trakter, säga att dessa svenskar på det be stämdaste skilja sig från de estiska , och lettiska stammar, af hvilka de äro omgifna, genom sitt, äkta skandinaviska utseende, gin kraftigare kroppsbyggnad, genom mod, besluta samhet och själsnärvaro samt framför allt un nat genom sin outrotliga frihetskärlek. Många. gamla skandinaviska dygder blomstra bland dem, hvilka för esterna äro främmande eller genom slafveriet blitvit utplånade; deras ärlighet; har inom hela Estland och Liffiand biilvit till ett ordspråk, och på de öar, som ha rent svensk befolkning, tänker ingen på alt låsa silt hus och sina förrådsbodar; de utmärka sig för sin gästfrihet, för sittlediga och otvungna väsende i umgänget med personer. af herreklassen, för sin lefvande rättskänsla samt en förkärlek för det gamla, som aågon gång säges urarta till envishet och obändighet.. Sedligheten bland. dem står bex tydligt högre än bland esterna. ) Wormsö, hvarifrån den förut omnämnda bondedeputationen utgått, har en befolkning af omkring 1800: personer. Före den. tid, då svenskarne kommo i besittning af landet, betalte denna ö en ringa. tribut uti arbete till biskopen af Ösel... Under svenska tiden hade Jacob de la Gardiephommit i par aing af godset Magnushof på ön, och -omsting 164 ad b 0, hade samtliga bönderna på ön blifvit skattskyldiga under detta gods. Det. såldes år 1675 till grefve O. W-.v. Königsmark och 1726 lyckades det den. bekanta. vt en ihärdighet och en lifskraft,. som verkligen. är förvånande. Dessa ösvenskars språky.s. -s fornsvensk. prägel; bäst har denna bevarat... bad, och man tycker sig ej sällan uti dessa... lande öborse svenska bönder, sådana de voro: på 1400:talet, på Engelbrekts tid... Men. Aurora Königsmark att förmå Peter I: att . iåta henne komma; i. besittning af godset. Af hennes son, marskalken af Sachsen, köpte en baron Stackelberg Magnushof 1748. Det. är denna Stackelbergska slägt, som i öfver hundra års tid med all makt. försökt att göra öns svenska. innebyggare till slafvare Dessa ha satt sig till motvärn och söktlagligt skydd och de ha genom många bref, resolutioner och protokoller fått rätt i detta sitt motstånd mot förtrycket, men detta har dock icke kunnathindra, att förtrycket, i strid mot gammal rätt och privilegier och äfven i strid emot nya allmänna lagar, kommit dem allt närmare på lifvet. I stället för au genom billighet och en mensklig behandling komma till godt förstånd. med Wormsöoutsläckligt hat till denna svenska nationalitet med dess sjelfkänsla och frihetskärlek, och redan: 1778 förklarade en baron Stackelberg, att han var utledsen vid att lefva med en så elakartad nation, som tänker så spotskt och infamt (Smit einer so böss Artigen Nation die so Tiäckisch und infam denckett). Den nuvarande godsegaren, baron Otto vo. Stackelberg öfverträffar i detta hänseende sina föregångare och synes ha gjort till sin uppgift, att genom den ytterligaste utsugning, genom påläggande af snart sagdt omöjliga arbetsprestationer och genom att, såsom innehafvare af den s. k. godspolismakten, låta omenskligt slå hvar och en, som ger ringaste anledning till misshag, göra lifvet för svenskarne så surt, att de utvandra och ; han i stället kan få gårdarne besatta med ester, hvilka man mera beqvämligt kan handtera såsom djw boarne, synas Stackelbergar ie ha fattat ett. Men Wormsöboar: 2 vilja icke skingras ät det inre af landet. Vi kunna icke fatta — mena de — hvarföre, om Stackelbergarne icke kunna tåla oss, just vi skola lemna landet; vi ha varit der bosatta såsom fria svenska bönder långt innan någon Staekelberg trädde med sin fot på ön och vi vilja icke skingras, vi måste vara tillsammans, om det än blir aldrig så svårt, annars skulle vi förlora vårt svenska språk och vår x) Vi hänvisa den, som vill taga närmare kännedom om dessa svenskars historia, språk, seder och förhållanden, till ettafskolinspektören Ruszswurm utgifvet vidtyftigt arbete i tvenne TINGET FORT a AS BA YR. Sa