Aftonbladet – 5 juli 1861, sida 3

Hannolikare är dock att hon ej vil upptäcka dem. Oppositionspressen är bringad till tystnad. De skarpaste oppositionsbladen öfverbjuda nu hvarandra i att tända rökverk för regeringen. Med undantag ai cAthenet och Fost äro alla oppositionstidningarne vunna af regeringen. Första brefvet. Alla salongsplatser voro upptagna på ångfartyget Skåne på resan till Stettin den 1! Juni. Solen glänste varm på himlen. Passagerarne trifdes derföre väl på däck. Efter afresan från Stockholm började man mönstra hvarandra. Det blef snart bekant. att en lång, ståtlig dam, som koketterade med röd sidenkrinolin, var en furstinna, att ett hviskande par voro ett par nygifta, som begåfvo sig, lagen efter bröllopet, till Ita lien, för att i söderns brand ännu mera stärka sin kärlek. Konversationen mellan passagerarne antog snart en viss fransysk otvungenhet. Man skrattade godt åt en munter grosshandlare, som berättade om sina utflygter i Andalusien på åsna; man afhörde med nöje hurusom en läkare förklarade sig resa till Berlin endast för baletten. Hundra dansöser på benen och militärorkestrar på 200. man, se der någonting storartadt, någonting som endast Berlin kan åstadkomma! förmenade doktorn. Som jag ämnade mig till Karlsbad, sloz) jag mig ned jemte en gaslabrikör, som i fjol drack sprudelsoppa? mot fetma. Den gode mannen var det oaktadt den vigtigaste ombord. Genom Karlsbaderkuren förlorade han visserligen 1860 fyratiotvå svenska skålpund, men utan tvifvel hade han kunnat undvara 7 å 8 lispund. När ran äter och dricker för mycket i Sverge om vintern, så är det numera på modet att om sommarn resa till Karlsbad och fasta.? Efter en angenäm resa ötver hafvet, nådde vi Stettin och belägrades ordentligt af en svärm Gepäckträgert. En stackars landtprest, som på egen hand vågat sig wu: från den tysta småländska skogsbygden, blef alldeles yr i hufvudet af skriket och stojet. En bärare rusade af med nattsäcken, en annan med öfverrocken och en tredje med kåppsäcken, och efter skyndade egaren, utan att veta hvarthän det bar, utan att förstå ett örd af det herrliga pommerinkiska sj råket. Slutligen återsåg jag presten vid bangården. Hjelp, bjelp!? ropade han; dessa menniskor ha sprungit med mig. från hotel till hotel, men jag vill icke bol. på något hotel. Jag förstår icke tyska; men jag har gestikulerat, jag har ropat: jag vill till Berlin! Omsider förde man mig hit. Säg mig hvar är jag? hvar? Jag har försökt göra mig förstådd på latin — men omöjligt! Det duger icke. Puh! hjelp mig! hjelp mig: Jag är här förlorad, oaktadt cum laude i Spastoralen4, i både grekiska och hebreiska samt latin.? Några svenskar, som voro resvana, togol sedan den beskedlige småländningen om hand: Bantåget ilade snart nog genom det torra, sandiga Brandenburg fram till det stela och militäruppfylda Berlin. De goda berlinarne talade endast om kungen och kungen. Man märkte genast att man var i en militärstat. Flera af invånarne berättade med förtjusning huru storartadt Berlin ämnade mottaga kungen vid återkomsten från den snart blilfvande kröningen i Königsberg, och sökte öfvertala oss att qvarstanna vv staden för att få se någonting riktigt utemordentligt och underskönt. . Men min reskamrat gasfabrikören led xt fetma och sommarvärme i hög grad, och smålandspresten plågades af — ja, släpade med möda sig fram med en kolossal magt. och jag sjelf var dessutom, liksom vänne. August Blanche, icke smittad af kröning:feber. Vi begåfvo oss derföre, så fort mö ligt var, från det dyra Berlin, utom udörren förföljda af snikna portierer, Hausknechtoch Stubenmädehen, öfver Leipzig till Schwargenberg, der jernbanan slutar, och hvarifrån man sedan färdas, sju tyska mi, antingen med postvagn eller så kallad 4G:sellschaftswagen, genom en herrlig och bö dig, starktkuperad trakt fram till Karl: bad. En djurläkare, som fyllde qvartetten i resesällskapet; sysselsatte sina tankar me-t med; Egerfloden, som följer den resande under : färden. Än förundrade hän sig ötver att det deri var så godt om foreller och än tyckte han sig märka att floden löpte med rask strömfära upp åt Böhmerwald. Slutligen utbrast han, i hög grad förvånad: Men, mina hrrar, huru kommer det sig, i fall jag ser rätt (mannen var, i parentes sagdt, skertögd), att vattnet i Egern löper så fort uppåt? Jo, svarade gasfabrikören, som var dalkarl, det kommer sig deraf — vet inte herrn det som är djurläkare? — det kommer sig deraf att forellerna skuffa fråm vattenmassan tvärt emot naturens ordning. Karlsbad gör på den resande ett behagligt intryck, fastän staden egentligen icke är annat än ett stort lasarett för folk af alla nationer. Beläget i en smal dal, omsluten af det höga Böhmerwald och genomfluten af Tepl, en biflod till Eger, :gifver den täcka, på vackra promenader rKa staden dena ankommande sjuklingen förho ppning om trefnad och glädtighet. Tusentals fotgängare hvimla fram och åter. Aflefverlidande gulgröna ryssar och massiva bäjrar:e, svällda at bierdrickande, ådraga sig genast uppmärksamheten. Erkehertigar, funstar, bankirer, grosshandlare, artister, munkar och judar röra sig fritt och ogeneradt. Befolkningen helsar en fryntligt och vänligt. Fruntimmerna i staden samtala med ankommande svenskar som med gamla vänner. Svenskarne ha mycket godt namn om sig i Böhmen. Det finns någonting god nodigt, oegennyttigt och ridderligt hos sve nsken, CAR häbmaron värdararRr DNAt Halhano ta 4