Aftonbladet – 5 juli 1861, sida 2

MC kW mn förres hand; det är min vana att tala hät. tigt, men jag är icke ond alls. CNå väl, för att bevisa det måste du i morgon komma och äta frukost hos mig. Jag har ett genrestycke och en korg bordeauxvin om lKvilka båda jag skulle vilja höra din mening. Kan jag hoppas att du låter ditt anletes ljus skina i min boning, vise Mentor? Godt! Jag väntar er allesammans, Och Buonarottis. bror äfven, hvilken jag icke ser ibland eder.t MM . eHan är på landet4, svarade Buonaratti, och kuttrar som en dufva i mandelskog — han är i högsta grad förälskad:Z,.. cAr han det? sade Paolo. på lyckönskar och afundas jag, honom: Jag ö skar att jag sjelf vore förälskad: J28 är ölvertygad om att det är kärl eken somebildar mannen till hvad han kan blilYa: hort Eller som hämmar al!2 framsteg hos honom, menade Thornton: . Hvarken ct ena eller det andra, om man är klok anmärkte Dugenre. Qvinnorna en englar Mancini änser dem äro hvarken de på jeflar. ornion döm vara, eller de djeflar, som Ph er HIN jr pimlens skull! utropade Thorn1 22 ej ett så komplett oförnuft i min ton, SlägE 0 jag sade och hvad jag fortfarande påstår, är att qvinnor äro lättsinniga, och att de, blott och bart af lättsinne, utan någon ond mening emellanåt kunna krossa ett eller annat hjerta. 0, du otacksamme! var fransmännens invändning, som kan finna något att klandra, i hvad som just är medlet till din lycka; funnes ej lättsinnet, denna välsignade nyckel till deras hjertan, tänk huru de då skulle stöta tillbaka oss, stackars obehagliga, sjelfviska, prosaiska männer! Ar den nyckel värd att begagna, som står till den förstkommandes Törfogande, som får det infallet att komma in-och visa dig på dörren?4 frågade Thornton med en fördubblad bitterhet 1 rösten. (Forts.)