Aftonbladet – 5 juli 1861, sida 2

Från! studerande vid läroverken i Paris har utgått en i tidningarne offentliggjord uppmaning till deras kamrater, att teckna bidrag till en minnesvård åt Cavour. Vi återgifva här nedan denna uppmaning, som är i flera hänseenden märklig, märklig icke minst för det minne, som deri uppkallas af en tid, då opinionerna bland de studerande i Paris utöfvade ett mäktigt inflytande på Frankrikes allmänna angelägenheter. Inbjudarne yttra: Man har nyss högtidligen firat en utmärkt mans, grefve Cavours, minne. Hvad han verkat för friheten under sträfvandet till det mål han hade i sigte, utgör det bästa loftalet öfver hans snille. Efter 1849 års stora nederlag räddade han friheten undan despotismens inkräktning; efter de framgångar, dem hans skicklighet förberedt, värnade han den mot segerns hänförelse. Vi fransmän böra vara honom särskildt erkänsamma för det han städse förblef trogen sina sympatier för Frankrike. Men hvad man isynnerhet ärar hos Cavour, det är den sak han tjenade; det är derföre som alla män och alla folk, som bevarat ett fritt ord i en fri själs tjenst samlats kring hans bår, samlats att gemensamt uttrycka sitt deltagande och hedra hans minne. Man har förgätit vissa meningsskiljaktigheter: det är icke längre en minister man bedömer, icke hans särskilta handlingar man noga granskar; det är åt Italien, åt den nationella frihetens, den politiska frihetens, den borgerliga frihetens, den religiösa frihetens stora grundsatser man har för afsigt att egna en storartad hyllningsgärd. Vilja? studenterna ådagalägga sina sympatier för dessa stora grundsatser? Vi voro med italie: narne på stridens dag, är det icke billigt att vi äro med dem äfven på sorgens? Studenterna skola påminna sig, att det gif vits en tid, då deras meningar funno genklang i skötet af våra representantförsamlingar och til och med i styrelsens rådslag. Är det icke skä att de återtaga sina liberala traditioner? Vi föreslå er derföre, mina herrar, att enhäl ligt teckna bidrag till upprättande af den min nesvård, som italienska folket ämnar grefve Ca vour.