Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 3

(och måtte signora Teresina aldrig erfera mitt ovärdiga misstroende) att jag spejade genom den halföppna dörren, för att vara viss på att hårlocken vuxit på det rätta hufvudet. : Nu uppstod en stunds ordande för och mot, ett svagt motstånd, en kort rådplägning. Segraren vid Milazzo — och på så många andra slagfält — hade kapitulerat. och en lock, något litet mörkare än dei öfriga häret, afklipptes på ett ställe, ser den svårligen skulle saknas, bakom högrr örat. . Sällskapet följde mig till båten och heledsagade min affärd med hurrarop och hviftande med händerna; de sista tydliga ord, som utåt vattenytan sväfvade fram till mig, voro, såsom jag tror, från Stagnelti. hvilken dervid sänkte sin fogelbössa till anfall gevär? : ?Å riverderci, Agostino! Ve nezsia!? (Vi träffas åter i Venedig, Agostino !)