Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 3

den högt aktåde och aktningsvärda sånger skan, som dragit sig ifrån scenen och pu mera använde en del af sin med heder för. värfvade: förmögenhet, att uppmuntra ungs konstnärer. Signora Taddei anbefalde Paolc åt en annan beskyddare af de sköna kon. sterna, prins Torlonia, hvilken anmodade den unge mannen att lemna teckning till en målning al fresco i taket på en af salerne i palatset Bracciano. Paolo gaf icke endast teckning för taket, utan tillade äfven några episoder ämnade för väggarne, till ämnets kompletterande. Hans teckning behagade prinsen så mycket, att han anförtrodde Paolo dess utförande. De politiska rörelserna 1848, och de tilldragelser för hvilka Rom var skådeplatsen under detta och följande år måste emellertid nödvändigt hindra dess verkställande tills vidare. Nu var det, och synnerligen under den sednare tiden af kampen, då en fransk armå belägrade Rom och handling, icke ord var dagens lösen — nu var det som Paolo och hans kamrater, denna lilla skara af unga patricter — visade hvilka präktiga ynglingar de voro, och som Thorntons välvilja för dem steg till aktning och beundran, Han såg dem utan tvekan utbyta pensel och penna för musköt och värja, han såg dem utan tvekan gå dit faran kallade dem, såg dem, utan avt rygea ett steg tillbaka, under gladt skämt stå midt i muskötelden och under kanonernås dunder; han såg dem tillbakadrifna från de yitre murarne, på sin post natt och dag vid barrikaderna inom staden, beredda att om så fordrades försvara hvarje tumsbredd af marken. Thornton såg allt detta, emedan han var en af dem. Et strängt arbete var det, och väl blef dei jordt. Då slutligen allt var förbi och de räknade sin tappra skara, så voro nio så